Framtidsskildringar är sällan positiva. Är det inte diktatur så är det klimatkatastrof eller annan postapokalyps. Den här radionovellen utspelar sig i en tid när det inte längre finns äkta människor - eller när de i alla fall har blivit så ovanliga att det måste påpekas när någon är det. I övrigt får man själv höra för att få reda på hur det hänger ihop. Det är alls inte dåligt, och en del av det tekniska är ganska påhittigt, men jag tänker ändå att det är synd att det aldrig kan vara bra i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar