fredag 25 december 2020

225. Marie Aubert: Får jag följa med dig hem


Den här norska novellsamlingen vet att trycka på smärtpunkterna i livet. Ofta handlar det om relationer som inte fungerar på grund av otrohet, skilsmässa, livslögner och annat liknande. Som läsare måste man nästan pausa mellan varje novell för att inte förta sig. Personerna är överlag inte den sorten som försöker förklara bort sina handlingar, utan snarare sådana som vi kanske alla har träffat, de där som gör sådant de vet att de inte borde, helt enkelt för att de inte kan låta bli. 

Flera av de här berättelserna skulle kunna bli fina kortfilmer, för de är inte mer än åtta eller tio sidor, och därför bara utsnitt ur längre skeenden. Mest är det yngre medelålders personer, ofta föräldrar, som har kommit till det stadium i livet när det börjar stagnera. I en av novellerna är det ett ungdomsgäng som går in i ett semestertomt hus, eftersom en av ungdomarna har tillgång till nyckel genom sin mamma som har lovat att vattna blommorna. Det är ett tydligt exempel på hur man vill säga "men gör inte sådär, det blir inte bra", men det lyssnar de förstås inte på.

Det har också kommit en roman, Vuxna människor, av Marie Aubert på svenska, och det skulle förvåna mig mycket om det inte kommer mera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar