Årets julnovell i P1 utspelar sig omisskännligen 2020 i skuggan av pandemin. Den blir aldrig huvudsak, men är en förutsättning för en av förutsättningarna i historien, för att inte säga för mycket. Den tänks vara ett julbrev från en mor till en dotter, men den metanivån är kanske inte helt nödvändig för själva huvudintrigen, som berör moderns granne Maud och hur pandemin har fått henne att förändra sitt liv. Det är faktiskt ganska roligt, och imponerande hur författaren manipulerar oss att tycka att något helt orealistiskt är fullkomligt naturligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar