Hundar en masse, julpynt galore, snöoväder som force majeure. Det sparas icke på effekterna i den här feelgooden, som jag undrar varför ingen har gjort film av ännu. Men det kanske är den ökända svårigheten att regissera djur som avskräcker.
Hur det ska gå tvivlar man inte på efter sidan 30, när huvudpersonerna träffas första gången. Närmast arketypiskt sker det genom att hon - Ally, fotograf från storstaden på besök i småstaden - krockar med honom - Ben, ensam vårdnadshavare och IT-tekniker i småstaden - så att hans kaffe hamnar på hans skjorta. Sedan visar det sig att hans utslagsröst i stadsfullmäktige har gjort att Allys farföräldrars hundhem måste läggas ner vid nyår. Det är naturligtvis ingen stor litteratur, men med hjälp av myseffekterna jul och hundar lyckas det här faktiskt bli en helt acceptabel läsupplevelse inom sin genre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar