Privatdetektiven Urban Krook, som man först träffade i Den halshuggna giraffen, är tillbaka. Det framgår inte - tror jag - precis hur lång tid som har gått, men det är något vilsamt med en bok som inte krampaktigt anspelar på föregående del i serien. Faktiskt bör de gå att läsa i vilken ordning som helst, vilket inte är så vanligt numera. Scenen är i varje fall fortfarande Malmö på femtiotalet.
Krook har inte så gott om uppdrag som han hade önskat sig. Det är anledningen till att vi, när historien börjar, hittar honom i ett samtal med en dam som vill ha hjälp att lokalisera sin försvunna katt. För en privatdetektiv är det förstås inget högstatusuppdrag, men det visar sig bli mer spännande än man kunde tänka sig. Krook får låna damens lägenhet på Torpgatan, och beroende på vilken sida av gatan det handlar om kan det vara i ett hus som finns kvar eller ett som är rivet sedan länge. Det blir en sluten miljö med ett begränsat antal misstänkta, precis som man önskar sig att det ska vara i den här sortens återblickande spänningslitteratur.
Nu ska inte för mycket av handlingen avslöjas, men det ryms en hel del på de cirka 160 sidorna. Många av de boende har anledning att inte vilja att Krook får reda på allt om dem, men han dras också in i förtroenden som möjligen kan verka perifera i förhållande till den katt allt börjar med. Som sig bör i genren visar sig allt ändå hänga ihop, men hur det gör det var åtminstone inte jag kapabel att räkna ut. Det här är avkopplingsläsning när den är som bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar