Liket i titeln tillhör(de) skeppsredaren Sune Möller, med villa på Fridhem och företag i Västra hamnen. Fridhem är fortfarande fint att bo i, men numera är Västra hamnen inte ett ställe där hamnarbetarna går runt med trälårar på axeln. Det här utspelar sig - liksom tidigare böcker om privatdetektiven Urban Krook - på femtiotalet och har omisskännlig tidsfärg. Miljön, den stora redarvillan i de finaste kvarteren, hade kunnat vara hämtad från Trenter eller Lang.
Skeppsredaren har varit död över ett år när Krook kopplas in, och det ställer förstås till det i hans utredning. Änkan har börjat misstänka att det inte var självmord, så som polisen ansåg när Möller hittades död i sitt badkar. Det finns onekligen tecken som tyder på att det ligger något mystiskt bakom hans frånfälle, men det måste ju inte betyda att någon tog livet av honom.
Den här delen i serien är mer hårdkokt och har högre tempo än de tidigare, utan att för den skull förlora den stämning som jag tycker har varit böckernas stora förtjänst. Möjligen är upplösningen för mycket beroende av en slump för att vara riktigt tillfredsställande - men den hade varit helt trovärdig om intrigen hade placerats i närmare anslutning till dödsfallet. Nu ska den här sortens deckare inte bedömas för sin realism, men inom ramen för sin irrealism är det annars en väl fungerande historia. Fortfarande är de här böckerna något av det mer läsvärda som kommer ut nu, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar