84. Katherine Mansfield: Flugan

En novell som har en egen Wikipedia-artikel, det är en utmaning för envar som skriver om sitt läsande, för vad kan det finnas för nytt att säga då? I förhållande till Wikipedia kan man i alla fall dela med sig av sina intryck, nämligen att det är en skickligt utförd novell av den sort som kombinerar återberättande av något i det förflutna med en episod i nutid (läte det inte så klyschigt kunde man säga "i blixtbelysning"). När man ska analysera vad de båda har gemensamt blir det litteraturvetarfest.

83. Lottie Ålhed: Den snövite mannen

Snövit är så välkänd i vår kultur, om det nu beror på det klipp ur Disney-filmen som visas på julafton eller på bekantskap med sagan som bröderna Grimm nedtecknade, att hon går att använda som en utgångspunkt för en annan berättelse. Här är det en man som klär sig som hon, och av beskrivningen att döma är det snarare Disney än Grimm som han inspireras av. Det är en fantasieggande idé, även om formatet här begränsar vad det går att göra av den. 

82. Nina Ehrgård Ejlertsson: Undersökningsplikt

Den här korta skräcknovellen handlar om en författare (eller möjligen författare in spe) som har skaffat sig ett hus i skogen för att få skrivro. Det kan man ju räkna ut på förhand att det inte kommer att gå bra, och mycket riktigt visar det sig finnas någon sorts varelser där. Av någon anledning fungerar inte det här annars tacksamma upplägget för mig, möjligen för att det inte är något som är det minsta överraskande.

81. Wilhelm Cederwall: Det komplicerade fallet utanför Huskvarnas slott

("Omslaget" och uppläsningen nämner inget efternamn på författaren, men i ljudboksappen finns det angivet, och jag har ingen anledning att tvivla på att det är korrekt.)

Den här lilla deckarnovellen har drag från genrens guldålder vad gäller miljö, karaktärer och inte minst intrigens frikoppling från realistiskt polisarbete, till och med vad gäller den tiden. Det är någon som har fallit ut genom ett fönster, eventuellt genom någon annans medverkan, och mer ska inte sägas för att inte förstöra det hela. Intrigen är överraskande och bra, ja, överraskande bra, faktiskt. Däremot är det synd att ingen redaktör har hjälpt författaren när han går vilse bland kvasiålderdomliga uttryck. Får man uttrycka en liten förhoppning är det att han framöver hamnar på ett traditionellt förlag med ett sådants resurser.

80. Helena Kroon: Mördarens hand

Den här novellen är mer skräck än deckare, men alls inte oäven. Det handlar om ett syskonpar, där hon blir sjuk och han ska försöka rädda henne med hjälp av något han kan komma åt eftersom han hjälper en äldre herre att mata dennes akvariefiskar. Det brukar vara ett gott tecken när man vill att novellen ska vara längre för att temat ska kunna utvecklas, och så är det här.