69. Ambrose Bierce: A Diagnosis of Death

Mitt intryck är att greppet med berättelse i berättelsen inte är mycket använt i dagens litteratur. Här är det en man som berättar för en annan vad han har varit med om på annat håll. Sedan blir det också något som har bäring på novellens nutid, så greppet fyller sin funktion. Däremot vet jag inte om det är så värst skrämmande för en nutida läsare.

51. Ambrose Bierce: John Bartine's Watch

Det finns hur många som helst av de här gamla klassikernovellerna, inlästa av en Cathy Dobson som inte kan ha tid med mycket annat. Denna av Ambrose Bierce är väl varken bättre eller sämre än de brukar. Mysteriet är varför John Bartine, som är gäst hos berättaren, är så ovillig att konsultera sitt fickur som han är tredje (eller möjligen fjärde) generationen ägare till.

49. Ambrose Bierce: The Stranger

Den som har läst spökhistorier förr blir inte så överraskad av slutet på den här, för man ser ganska tidigt vart det är på väg. Numera är det snarare miljön, vilda västern på den tiden det verkligen var vildmark där, som gör starkast intryck.

56. Ambrose Bierce: Present at a Hanging and Other Ghost Stories

På strax under två timmar ska det rymmas femton spök- och skräckhistorier, och då säger det sig självt att det inte kan bli djupa karaktärsskildringar. Men det är inte bara ett snabbt och ytligt berättande; historierna är så lika varandra att det efter ett tag blir svårt att hålla isär vad som har hänt i den man just lyssnar på och vad som hände i de tidigare. Påfallande ofta handlar det om någon som ser en annan person, som sedan visar sig redan ha varit död, alternativt dö just då.

Tyvärr är den här inläsningen inte särskilt bra. Ljudnivån varierar så det är svårt att få den rätt i lurarna, och inläsaren verkar föga engagerad.

319. Ambrose Bierce: The Parenticide Club

Det här är en mycket liten novellsamling, bara en knapp timme lång att lyssna på, innehållande fyra berättelser om mord i den trängre familjekretsen. Ofta är det dessutom mördaren själv som berättar, och det blir ibland skolexempel på opålitlig berättare, när någon som det naturligaste i världen förklarar varför han har tagit livet av en förälder. Möjligen är historierna lite för korta för att kunna utveckla det som behövs, men i sitt format är de definitivt dugliga.

222. Ambrose Bierce: The Boarded Window

HorrorBabble verkar vara en YouTube-kanal som läser in gamla skräcknoveller som har hunnit bli public domain. Det kan tänkas att jag kommer att hänga där en del.

Ambrose Bierce presterar här återigen en liten rälig historia som inte förrän i allra sista meningen får en att inse något som ställer det mesta som dittills har hänt på huvudet. Det utspelar sig på den tiden Ohio var vildmark och man kunde få oväntat besök i sin nybyggarhydda av en panter, bara en sådan sak.

221. Ambrose Bierce: An Occurrence At Owl Creek Bridge

För ett par veckor sedan upptäckte jag Ambrose Bierce, amerikansk novellist verksam på båda sidor om sekelskiftet 1900. Den här historien utspelar sig tidigare än så, under amerikanska inbördeskriget, och är enligt samstämmiga källor på nätet en klassiker, ofta antologiserad och analyserad. Den var nog mer banbrytande när den kom än vad vi uppfattar den nu, men effekten av de sista raderna är inte mindre dramatisk idag. Den som inte har en ljudbokstjänst kan lyssna på YouTube eller läsa texten själv online.

204. Ambrose Bierce: A Vine on a House

Ambrose Bierce var jag helt obekant med tidigare, men det här är ett tillfällesfynd när jag letade nya noveller på Storytel. Den är i och för sig inte alls ny, tvärtom, men håller än. Författaren är förresten inte mindre intressant. Han verkar ha levt ett äventyrligt liv och försvann spårlöst - nästan - i början av 1914.

Det är en händelse som ser ut som en tanke, eftersom en utgångspunkt för den här historien är att mrs Harding reser bort och hälsar på sin mor, för att aldrig synas till därefter. Vad mr Harding och klätterväxten spelar för roll i detta blir kanske inte fullt utrett under de sju minuter det tar att lyssna på den här inläsningen, men det gör faktiskt ingenting, konstigt nog.