5. Annika Norlin: Mattan

Om det ska repriseras noveller ska det vara de bra novellerna, och där får jag erkänna att detta var ett bra val, även om jag alltså hade hört den innan. Det är en historia i skolmiljö, alltid tacksamt eftersom alla kan relatera till den. Alla har vi på mer eller mindre avstånd sett en dysfunktionell elev; här kallas hon Stor-Eva och har anledningar till att bära sig åt som hon gör. Alla har vi också träffat någon lärare som inte fungerat i sin yrkesroll; här kallas hon Frallan och undervisar i matte och fysik. Lyssning rekommenderas alltså.

195. Annika Norlin: Arvsled

Huvudpersonen i den här novellen arbetar i hemtjänsten, och eftersom hon gör det på den ort där hon är uppvuxen är hon och hennes familj inte okänd för brukarna, som termen ju är. Alla är inte fördömande, men tillräckligt många för att det ska bli otrevligt att arbeta där. Det är vad jag fastnar för i berättelsen, men det finns också ett spår om huvudpersonens privatliv, hennes dotter och annat som har gjort henne till den hon är. Här är ett exempel på ordknappt berättande som säkert har krävt lika mycket arbete att mejsla fram som många längre historier, men så är det bra också.

93. Annika Norlin: Jag ser allt du gör

Åtta noveller i lite varierande längd ryms i den här volymen; någon är uppåt femtio sidor, men de flesta är så långa som noveller brukar i novellsamlingar. Det handlar ofta om personer som inte fullt ut är delaktiga i samhället utan lever sitt eget liv på gott och ont. Det kan vara medlemmarna i ett punkband på turné i Tyskland eller en kvinna i Gällivare som har förlorat ett barn och bara ger sig ut och går utan mål i flera veckor. Min favorit är "Aliens vid Piteälven", om en amatörfilmskapare som nu långt efter att han gjorde sina hemproduktioner på åttiotalet ska lokaliseras av en mycket liten men hängiven skara fans.

Flera gånger har jag konstaterat att det är svårt att skriva om novellsamlingar, i bemärkelsen att faktiskt skriva något om samlingen, inte de noveller som ingår. Här gäller det i lika hög grad som vanligt, men det får inte tolkas negativt. Det här är en läsvärd samling, även om den spretar åt lite olika håll ibland.

262. Annika Norlin: Mattan

Radioföljetongen har paus i några dagar och i stället sänds nyskrivna noveller - ett initiativ som jag tycker kunde återkomma oftare. Om jag tolkar mina inlägg rätt var det senast i mars som det sändes några stycken noveller samlat.

Annika Norlin, mer känd under artistnamnet Säkert!, beskriver på ett kusligt träffsäkert sätt en skolmiljö där en lärare utsätts för en elevs förföljelser. Riktigt så här illa minns jag inte att det gick till, men små inslag känner jag igen. Här fungerade novellen som det gissningsvis är tänkt, att jag fick upp ögonen för någon som jag inte alls kände till men gärna läser mer av.