Egentligen är det här inte litteratur som håller för omläsning, men nu föll det sig så att boken är valbar på den här sommarkursen jag läser, och att den fanns tillgänglig i hyllan. Eftersom det ska skrivas om den i det sammanhanget vill jag inte slösa bort alla åsikter här, men jag kan konstatera att boken är snäll och oförarglig, vältalig när det gäller vikten av böcker och läsning, men möjligen inte så djup sin karaktärsskildring. Mina intryck från förra gången står sig relativt väl.
Visar inlägg med etikett Katarina Bivald. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Katarina Bivald. Visa alla inlägg
onsdag 20 juli 2022
60. Katarina Bivald: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar
Egentligen är det här inte litteratur som håller för omläsning, men nu föll det sig så att boken är valbar på den här sommarkursen jag läser, och att den fanns tillgänglig i hyllan. Eftersom det ska skrivas om den i det sammanhanget vill jag inte slösa bort alla åsikter här, men jag kan konstatera att boken är snäll och oförarglig, vältalig när det gäller vikten av böcker och läsning, men möjligen inte så djup sin karaktärsskildring. Mina intryck från förra gången står sig relativt väl.
onsdag 30 november 2016
123. Katarina Bivald: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar
En feel good-bok som börjar med att en av huvudpersonerna dör borde ju inte fungera. Men det går ändå; de överlevande får ägna sig åt feelgoodande så gott det går, och det räcker ganska långt.
Sara från Sverige har brev- och bokväxlat med Amy, en äldre dam som bor i Broken Wheel i Iowa. Det är vad jag förstår en fiktiv småstad, men om man har sett lite reportage om den nyligen avslutade valrörelsen känner man igen den. Det är ett ställe där det mesta har lagts ner och ganska många flyttat (och nu röstar man på Trump i protest). När Sara kommer fram har Amy just begravts (och det är ingen spoiler att tala om, för det berättas på sidan 12). Sedan handlar det om hur Amys böcker bildar stommen i en bokhandel som Sara sköter (hon har branscherfarenhet från en nu nedlagd bokhandel i ett tråkigt köpcentrum och verkar ha ett lite osunt förhållande till böcker). Man ser på ett ganska tidigt stadium hur det ska gå, för naturligtvis är det ganska förutsägbart, men det hör på något sätt till genren. Ibland räcker det med en ganska snäll historia där slutet blir lyckligt för de allra flesta, även om det såg mörkt ut ett tag.
Man märker att det här är en bok skriven för bokälskare, om inte annat på att blurbarna kommer från bokbloggar och SVT:s Go'kväll. Gissningsvis hör den till den stora del av bokutgivningen som inte recenseras på De Riktiga Kultursidorna, men klarar sig ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)