24. Mary Lynn Bracht: Vit krysantemum

I två parallella berättelser får man i den här boken följa två koreanska systrar, dels Hana på 1940-talet, dels Emi på 2010-talet. Hana blir bortförd av japanska soldater och hamnar på en bordell som så kallad trösterska, det vill säga sexslav. Emi räddas undan detta genom Hanas agerande och har levt sitt liv med skulden att ha kommit undan. Ämnet är alltså synnerligen tungt, måste man konstatera, men hanteras väl av författaren, som lyckas skriva en intressant och för det mesta inte outhärdlig historia utifrån den verklighetsbakgrund som åtminstone jag inte hade någon aning om. Cirkeln tyckte den här gången ungefär som jag, att det är en bok som är intressant att ha läst, men också en som de flesta av oss inte hade valt själva.

331. Kim Yu-jong: Kamelior och andra koreanska noveller

Månadens språk i november är koreanska - inte det mest närliggande eller det som det översätts mest från. Jag hittade den här novellsamlingen av en författare som avled redan 1937, lämnande efter sig bara ett trettiotal noveller.

För det mesta utspelar sig de här berättelserna på landet, bland folk som inte har det så gott ställt. Det är inte direkt eländigt, men de har andra problem än eventuell fattigdom, och jag lämnar läsningen med en lätt obehaglig känsla av att ha fått titta på något som jag helst hade velat vara okunnig om. Det är sådant som hustrumisshandel, dödlig sjukdom och allmän tristess, varav inget hör till mina favoritämnen.

Tyvärr skäms den här samlingen också av ett antal korrekturfel, faktiskt så många att det inte är ett alternativ att inte nämna det.

18. Sun-Mi Hwang: Hönan som drömde om att flyga

Kulturkollos bokcirkel brukar bjuda på blandat innehåll; senast var det Mordet på Orientexpressen och den här gången en sydkoreansk fabel eller vuxensaga, får man nog kalla det. Det här är inte riktigt min vanliga komfortzon vad gäller litteratur, och kanske det är därför jag har svårt att ta till mig den som en seriös vuxenbok. Förmänskligade djur betyder för mig barnbok, men det måste jag försöka tänka bort, och på ett plan förstår jag också att det här egentligen är en allegori över stora livsfrågor som föräldraskap, adoption, tillhörighet, utanförskap och meningen med livet. Lite av ett problem är det också att den gapar över så mycket att det inte blir något riktigt djup någonstans.

Huvudpersonen - eller huvuddjuret måste man väl säga - är en höna med det egentagna namnet Knopp. Hon bor från början i en bur och lägger ägg, men när hon inte längre är produktiv åker hon ut. Då börjar historien på riktigt, när hon försöker skapa sig en egen meningsfull tillvaro, först tillsammans med några andra djur på gården, sedan tillsammans med ett ägg (som blir en and) ute i naturen.

Jag hade inte hittat fram till den här boken på egen hand, och det är förstås charmen med en bokcirkel, oavsett dess form. Eftersom boken är förhållandevis kort, sådär 150 sidor (och med kapitelrubriker och illustrationer mellan varje kapitel som tar fyra sidor), går det fort att läsa, och det är inte på något sätt en kamp att ta sig igenom. Snarare tycker jag kanske att det är lite för enkelt här och var, även om det förstås är en bedräglig enkelhet. Storheten har jag däremot svårt att se.