51. Montague Rhodes James: The Treasure of Abbot Thomas

Ett centralt tema i den här novellen är ett chiffer, och när lösningen av det är det viktigaste som händer är det inte helt lätt att följa med när man lyssnar. Den påminner en del om Edgar Allan Poes "Guldbaggen", även om miljön är annorlunda. Den här gången är det ett kloster i Tyskland och ett gods i England.

Eftersom det här är den sista av Montague Rhodes James' 34 noveller är det på sin plats med en sammanfattning av intrycken. En och en är novellerna ofta ganska bra. Stämningen är suggestiv och mycket engelsk. Men i följd är de lite för lika, så det blir repetitivt, trots att jag nu har dragit ut lyssnandet under drygt ett halvår. Nästan alltid är det någon akademiker som kommer över något manuskript eller gammalt föremål som avslöjar något - och så spökar det lite. Ibland hade spökandet dessutom kunnat hoppas över utan att historien hade förlorat på det.

50. Montague Rhodes James: Martin's Close

Den här novellen sticker ut i James' produktion genom att den till stor del är ett rättegångsreferat med ordagranna repliker. Det är tyvärr också det som gör att den är svår att ta till sig i lyssnad form. För min del var behållningen att domaren i rättegången tydligen inte är fiktiv.

49. Montague Rhodes James: The Tractate Middoth

Det antika föremålet som alltid ska finnas med i en spökhistoria av den här författaren är den här gången en antik bok, som två olika herrar har sina respektive anledningar att lägga vantarna på. Det hade kunnat bli en lika bra historia utan det övernaturliga, och frågan är om den inte till och med hade blivit bättre.

48. Montague Rhodes James: An Episode of Cathedral History

Den här novellen består av att författaren (eller i alla fall en berättare som kan antas vara identisk med honom) återberättar vad han för ett par decennier sedan har fått berättat av en bekant, som i sin tur hade fått berättat för sig av en domkyrkovaktmästare i (det fiktiva) Southminster vad denne upplevde i sin barndom. I lyssnat skick blir det nästan för många lager att hålla reda på, men det är ett känt knep hos M. R. James och avses nog skapa autenticitet.

Själva historien inuti dessa lager handlar om en grav i katedralen och hur den påverkar ett antal människor i samband med en renovering. Jag är inte säker på om sensmoralen är att man inte ska renovera, att man inte från början borde ha gjort de ändringar som renoveringen syftar att återställa eller möjligen att man inte ska tro på alla historier man hör. Det här är inte ett av James' toppnummer, skulle jag säga.

37. Montague Rhodes James: A Warning to the Curious

Här får man bland annat återknyta bekantskapen med martellotorn, och det visste jag ju sedan tidigare vad det är. Förutom det förekommer det nedgrävda kungakronor från den anglosaxiska tiden med föregivna magiska egenskaper.

36. Montague Rhodes James: Oh, Whistle, and I'll Come to You, My Lad

Montague Rhodes James' noveller handlar ofta om någon som hittar något gammalt föremål som antas besitta övernaturliga egenskaper. Den här gången är föremålet en gammal visselpipa, men vet man bara att man är med i en James-novell bör man låta bli att vissla i den. Nu vet tyvärr inte huvudpersonen det.

35. Montague Rhodes James: Casting the Runes

Runor är skrivtecken och inte mer magiska än andra sådana. Men det finns en uppfattning om att de kan användas för att kasta förbannelser över folk, och det är vad som händer i den här novellen - eller om det nu finns någon naturlig förklaring till det som händer.

23. Montague Rhodes James: The Haunted Dolls' House

Den här lilla läskiga novellen kan tolkas som att den handlar om en mardröm. Men i så fall är ägaren till det hemsökta dockskåpet inte ensam om att drömma den, för även antikhandlaren som han har köpt det av visar sig ha drömt samma sak. För att inte tala om att det verkar ha hänt i verkligheten.

22. Montague Rhodes James: The Uncommon Prayer-Book

Man ska eventuellt vara mer påläst än jag på vad The Book of Common Prayer är, liksom om Oliver Cromwell, för att riktigt uppskatta den här novellen. Men så fick man anledning att bilda sig lite. Som så ofta hos James förekommer det ett engelskt lantgods med något antikt och värdefullt föremål samt något övernaturligt.

355. Montague Rhodes James: The Fenstanton Witch

Svart magi i universitetskretsar, det låter som en halvbra nittiotalsfilm. Men det här utspelar sig under Queen Anne-epoken, så det är fullt möjligt att tänka sig att de båda universitetslärarna skulle kunna ta sådant på allvar.

354. Montague Rhodes James: Count Magnus

Titelns greve Magnus heter faktiskt De la Gardie, och huvuddelen av historien utspelar sig oväntat nog i Sverige. Det är en engelsman som tillbringar en sommar i Västergötland och tänker sig att skriva en reseskildring, men det går - förstås - inte som planerat.

346. Montague Rhodes James: The Rose Garden

Om man ska anlägga en rosenträdgård på sitt gods - det kan ju hända vem som helst - ska man vara noga med att välja plats för den. Man ska till exempel inte välja den plats där den tidigare ägaren har haft underliga upplevelser, eftersom någon är begravd där men inte riktigt finner ro.

336. Montague Rhodes James: Number 13

För ovanlighetens skull utspelar sig den här M. R. James-novellen inte i England utan i Danmark. Det är den jylländska stiftsstaden Viborg som är miljö, närmare bestämt ett gammalt värdshus, som saknar rum nummer 13 - åtminstone dagtid.

335. Montague Rhodes James: Two Doctors

De två doktorerna i titeln kompletteras faktiskt av en tredje, fast han är, får man anta, teologie doktor, eftersom han är präst i Islington, där det hela äger rum. Nu är det en del av London, men då, i början av 1700-talet var det en friliggande småstad. De båda doktorerna som är läkare har relativt divergerande syn på det ockulta, men det kunde man kanske ha som medicinare på den tiden.

334. Montague Rhodes James: An Evening's Entertainment

Det här är närmast en metaberättelse om en farmor som berättar en historia för sina barnbarn om en händelse innan hon själv föddes. Det som fastnar hos mig är beskrivningen av en miljö med bärbuskar omkring platsen för ett gammalt hus som inte längre finns kvar - av goda skäl, får man säga.

327. Montague Rhodes James: Mr Humphreys and His Inheritance

Tänk om man finge ärva ett stort hus på engelska landsbygden med ett välfyllt bibliotek (och tydligen vara i sådana omständigheter att man kan säga upp sig från sin statliga tjänst och flytta dit utan att behöva arbeta för sin försörjning). Det är vad som händer mr Humphreys i den här novellen; han har tydligen haft en onkel som han aldrig har träffat, men som nu har avlidit utan andra arvingar. Till huset hör också en stor trädgård - närmast en park, även om den kallas "garden" - och där finns en labyrint av häckar. Alla, både grannar och tjänstefolk, är vänliga och välkomnande, men det är förstås något mystiskt med labyrinten.

325. Montague Rhodes James: A Neighbour's Landmark

Det återstår fortfarande en del ohört bland M. R. James' spökhistorier, som man kan ta fram och lyssna på mellan annat. Här är det som vanligt lantgods (med bibliotek) och något övernaturligt som kryper fram så småningom, när besökaren/berättaren ger sig ut på promenad i det engelska landskapet.

316. Montague Rhodes James: The Mezzotint

En tavla vars motiv ändrar sig är ett motiv som återkommer i spänningslitteratur från olika tider. Jag minns det senast i min läsning från Jan Mårtensons första Homan-deckare. Här är det en etsning, föreställande en engelsk herrgård, där det dyker upp och försvinner det ena och det andra. Det vore att ta i att säga att det får en naturlig förklaring, men inom genrens ramar är det i alla fall en förklaring.

311. Montague Rhodes James: The Story of a Disappearance and an Appearance

Den här spökhistorien är av den gammaldags sorten som numera inte uppfattas som riktigt skrämmande. Men den är mycket lärorik för mig som var obildad nog att inte veta att Punch and Judy är den engelska versionen av kasperteater. Man måste nog känna till det och de vanligaste standardinslagen i den för att förstå hur det hänger ihop på slutet här. Men frågan är om inte detta är en av de bästa historierna av M. R. James som jag har hört, inte minst på grund av att den är berättad i brevform, från en bror till en annan, medan brevskrivaren tillbringar julen med att leta efter en försvunnen farbror/morbror.

288. Montague Rhodes James: The Diary of Mr Poynter

Man börjar kunna temat för M R James' spökhistorier nu. Den här gången är det en ung man med eget lantgods och inneboende faster/moster som köper en gammal dagbok på auktion. Sensmoralen är att inte låta sy upp gardiner i ett unikt mönstrat tyg som man har hittat prov på i sådant sammanhang, i alla fall inte utan att läsa dagboken först och ta reda på vad som ligger bakom att en lapp har sparats där.