85. Martina Montelius: Sexdöd på äldreboende

Det är inte många som skriver som Martina Montelius - en blandning av kroppsvätskor och eleganta formuleringar samtidigt som intrigen är både hysteriskt rolig och djupt tragisk. Här handlar det alltså om hur ett äldreboende hanterar den otänkbara situationen att två av hyresgästerna har ett sexliv. Med varandra! Det är inte förutsett i styrdokument och värdegrunder, och personalen sätts på svåra prov.

Jag hade gärna läst en kortroman om Gurli och Roger och de anställda på Videungen. Men kanske är det det bästa betyg en novell kan få, att man hade velat ha mer av den.

2. Martina Montelius: Stackars Birger

Det går förstås inte att redan i januari månads första tredjedel utnämna årets roligaste lyssning. Men den här Storytel Original-följetongen har goda chanser att ta hem årets titel, tror jag.

Martina Montelius är inte känd för att hålla igen när hon berättar, och det gör hon verkligen inte här heller. Det är frikostigt med både kroppsdelar och -vätskor förutom att själva intrigen också är helgalen. Det handlar om sufflösen Gisela som har spärrat in regissören Birger i sin potatiskällare på grund av en "incident". Vad den exakt består i förblir länge hemligt, men det är inte någon hemlighet att det har bäring på #metoo. Förutom de galenskaperna - för Gisela är förstås inte riktigt klok, hur kränkt hon än må vara - omges de av diverse excentriska bifigurer. Inte minst Birgers dotter Clotilda, influencer och youtuber, är ett lustmord på en hel subkultur.

Sedan den kom för drygt ett år sedan har den förresten också kommit som pappersbok. Jag är ändå glad att jag lyssnade på Martina Montelius' egen inläsning, för den är alldeles lysande. Det krävs något extra för att kunna leverera följande i svalt neutral ton:

34. Martina Montelius: Ulf gråter

Man känner igen den halvgalna, febrila tonen från Martina Montelius tidigare verk, och det är onekligen underhållande att läsa något som man inte har en aning om vilken väg det kan ta fram till ett slut som kan vara hur som helst. Och mitt i allt dyker det upp en sonett.

80. Martina Montelius: Oscar Levertins vänner

Spolformade kulturtanten Boel Märgåker (namnet kunde vara hämtat från en Berglin-serie, bara det är roligt) har grundat föreningen Oscar Levertins vänner och nu ska de åka på litteraturkryssning i regi av tidskriften Läslust. Det är, tycker jag, ett oerhört lovande upplägg, som också förvaltas väl. Kanske är det inte i första hand den vansinniga handlingen som är rolig utan författarens formuleringskonst - vissa meningar läser man två gånger för att de är så bra. Det märks att Martina Montelius har haft roligt när hon har skrivit.

Sedan måste det också sägas att det är en "högst osedlig erotisk thriller" där det närmast ångar från sidorna när Boel kommer igång. Det är nästan lite jobbigt att erkänna att man har läst det här, om någon man känner också skulle göra det. Och under allt finns det också stor tragik, både för Boel och en del andra i föreningen. Det hade varit outhärdligt i ett större format, men 150 ganska små och lättlästa sidor är precis lagom för temat.

Jag har inte läst Martina Montelius' förra roman Främlingsleguanen, men hon måste vara bäst i landet för närvarande på romantitlar.