108. Rachel Cusk: Det är så man gör

Här framträder Rachel Cusk i det korta formatet, men man känner igen hennes sparsmakade stil, där det finns mycket som inte berättas. Här handlar det om ett kompisgäng på skidresa, troligen i Alperna. De träffas inte så ofta längre på grund av arbeten och familjebildning, och en av dem har rentav rest ifrån sin fru och nyfödda. Novellen hade räckt till en roman, men det är inte säkert att den hade blivit lika bra.

10. Rachel Cusk: Transit

Det här är en fortsättning på Konturer, som jag läste i somras. I själva verket är det den andra boken i en trilogi, som nu lagom när jag har passerat mitten har kommit i en behändig samlingsvolym i pocket. Men jag ställer mig i kö på den sista delen på biblioteket, så blir det väl min tur vilken månad som helst.

Kanske är det just att det är en fortsättning som gör att jag inte uppskattar den på samma sätt som den första. Faye, författaren och skrivkursledaren som är huvudperson, är nu hemma i England, separerad och skild med delad vårdnad om de två sönerna. Det är därför mer vardagsmiljöer än det var i den förra boken som utspelade sig i Grekland, men konceptet är detsamma - att Faye egentligen bara är en iakttagare och åhörare. De hon träffar berättar om sig själva, sina liv och ofta om sina vänner och bekanta, som blir huvudrollsinnehavare i episoder, som löst knyts samman av Fayes närvaro, men inte särskilt mycket annat.

Nu verkar jag mer kritisk än jag egentligen är. Det här är en läsvärd bok, men lite för lik den förra, helt enkelt. Omslaget av Petra Börner är också likt, men det gör mindre tycker jag. Det är samma bild fast i annan färgsättning, och det verkar som om det ska gå igen även i den tredje delen.

167. Rachel Cusk: Konturer

För ett par veckor sedan kom jag hem från en skrivarkurs på folkhögskola med många bra erfarenheter, tips och uppslag. Lite oväntat är det kanske att en skrivarkurs kan ge så många lästips, men det här var ett av dem. Och så hade jag med ett halvt öra hört när författaren intervjuades i Lundströms bokradio ett par veckor innan dess.

Det handlar om Faye, som reser till Grekland för att vara lärare på en skrivarkurs, vilket väl var en anledning till boken dök upp i våra diskussioner, men man behöver inte alls ha någon erfarenhet från sådant för att det ska vara läsvärt. På ett intressant sätt är Faye huvudperson, utan att hon säger eller gör särskilt mycket alls. Den allra mesta texten upptas i stället av saker hon får reda på av folk hon träffar; en del av dem är hennes kursdeltagare, men en del är andra tillfälliga bekantskaper, och någon är en gammal vän sedan tidigare. Det de berättar handlar heller inte alltid mest om dem, utan om vad de har hört andra berätta. Det skulle kunna bli osammanhängande men författaren lyckas hålla ihop det utan att jag riktigt begriper hur det går till, och mot slutet visar det sig att man har fått reda på en hel del även om Faye.

Det snygga omslaget är gjort av Petra Börner, som jag har missat hittills, men verkar göra många snygga omslag, förutom mycket annat.