192. Karin Boye: Dikter i urval. Volym II

Denna andra del med femton dikter till av Karin Boye - den första delen finns ombloggad här - koncentrerar sig på naturen och årets växlingar, ett tema som hon ju inte är ensam bland poeter att behandla. Men hon gör det förstås utmärkt på sitt lågmälda sätt, där inte ett ord är överflödigt. Särskilt effektfull är det här sammanhangets sammanförande av dikterna "Vinternatt" och "Sommardag" på samma uppslag. Den förstnämnda börjar "Gnistrande knarrande skare hård" och då är man med fyra ord där. Skickligt - man kan får komplex för mindre.

191. Karin Boye: Dikter i urval. Volym I

Novellix brukar inte ge ut poesi, men när det kommer en ask med Karin Boye är det svårt att låta bli, kan jag tänka mig. Hennes två mest kända dikter, "I rörelse" ("Den mätta dagen, den är aldrig störst.") och "Ja visst gör det ont"*, finns båda med här, men jag konstaterar att jag inte är säker på om jag har läst dem i sin helhet någon gång. Den senare består till min överraskning av tre strofer om åtta eller nio rader vardera, beroende på hur man väljer att räkna. Temat för det här urvalet om femton dikter verkar vara kärlek, och de är hämtade ur fem olika originalsamlingar utgivna under en period på över tjugo år.

* För min del är den tyvärr förstörd för all framtid genom radioprogrammet Plattetyder, som gjorde om den till "Visst gör det ont när koppar brister, varför skulle annars kaffet skrika, tjo faderittan lambo", om jag minns rätt.

190. Staffan Westerberg: Hoppla

Direkt efter lyssningen är det för mig helt oklart vad detta försöker vara. En novell brukar ju handla om något, men den här intrigen påminner snarare om en dröm i sitt ständiga skiftande av fokus och sina kombinationer av saker som inte passar ihop. Och så blir det lite sång emellanåt.

189. Anna Jansson: Vinterhjärta

Ibland kommer det kortromaner om Anna Janssons Visbypolis Maria Wern, förutom de årliga(?) vanliga deckare som jag ännu inte har gett mig på. Den här alldeles nya har omisskännlig vinterstämning med smällkalla nätter och dåligt väglag, förutom att det är pandemi. Från polisens synvinkel handlar det om en gammal dam, nybliven änka, som har försvunnit från sitt hem, och det är förstås mycket angeläget att få tag i henne snarast möjligt, så hon inte fryser ihjäl. Vi läsare får också del av damens förehavanden, så vi vet att det inte är hela sanningen att hon bara har vandrat ut i natten. Den fullständiga bakgrunden låter däremot vänta på sig, på ett något frustrerande sätt, eftersom det bara handlar om att författaren väljer att inte berätta. Särskilt svårt att räkna ut var lösningen finns är det inte, även om det kan finnas några alternativ till hur den ser ut. Men man lyssnar inte på en kortroman av den här sorten för att bli totalt överraskad av en ny mordmetod eller en särskilt välbeskriven karaktär, utan för att få en stunds förströelse, och det får man. 

188. Markus Sköld: Skogsland

Sista bland de här tio novellerna kommer den kanske mest dystopiska, där jorden är obeboelig efter någon inte särskilt detaljerat beskriven katastrof, så att alla överlevande måste bo i individuella kapslar. Där har man i och för sig tillgång till det mesta man kan önska sig av förströelse på elektronisk väg, men knappast någon mänsklig kontakt. Det är då inte underligt att gränsen mellan fantasi och verklighet suddas ut - "Skogsland" är namnet på ett spel som huvudpersonen deltar i. Miljön i den här novellen hör till de starkaste av de tio, och det väger upp att intrigen är ganska tunn. Men nu ska det bli skönt att lyssna på något gladare.

187. Boel Bermann: Svep. Hjärta. Chatta. Dejt

Appar för kontaktskapande finns ju redan, men i den här framtidsmodellen har konceptet tagits ett steg längre, så att man får träffa för ändamålet framtagna robotar. Det har förstås inte bara fördelar, beroende på vilka sexuella preferenser man har, och på vilken ekonomi man har. Att det finns olika abonnemang med olika utbud är inte heller något vi är obekanta med i nutid. Kanske är den här novellen för kort för att kunna utforska de i och för sig intressanta frågorna som väcks.

186. Erik Odeldahl: Är du kompatibel, lille vän?

Det teknologiska är inte skildrat i sådan detalj i den här novellen som i en del andra i serien Mörk framtid, men det finns där som en ominös bakgrund. Huvudpersonen Daniel får chansen att sommarjobba hos Claes Ridderhielm, men det är mycket som är oklart. De flesta sommarjobb innebär ju inte att man måste få ett chip inopererat när man börjar eller att man förväntas inta vissa läkemedel enligt ett kontrakt man har skrivit på. Det hela förblir vagt ända till Ridderhielm själv kommer in i handlingen, men då är det nästan slut.

185. Markus Sköld: Mvh Du

Novellerna i den här serien är ofta snyggt konstruerade utifrån någon teknisk nymodighet som inte är odelat positiv, trots de fördelar som kan framgå på ytan. Här handlar det om en möjlighet att skicka meddelanden genom tiden till en tidigare version av en själv, för att på det sättet underlätta stora och små livsval. Men det är förstås inte oproblematiskt, för en anledning att man från framtiden kan skicka ett meddelande om att inte åka en viss attraktion på ett nöjesfält, eftersom man kommer att må illa, är ju att man faktiskt har åkt och vet att det blir så. Den tidigare versionen av jaget lyder alltså inte alla råd, för om man gjorde det skulle det ju inte behöva skickas några meddelanden. Ungefär där blir det för svårt för mina tankebanor att hålla ihop den här fiktionen.

184. Erik Odeldahl: Felicia

Man har hört om intelligenta hem, där kylskåpet kan beställa hem mjölk när den håller på att ta slut, och det går att lyssna på musik i alla rum via ett högtalarsystem. Men i den här novellen tas konceptet ett steg längre, genom att systemet har fått ett namn, Felicia, och att hon/det har ovanligt mycket åsikter om hur saker och ting borde vara. Det är på sitt sätt tankeväckande och ifrågasätter vad intelligens är.

183. Karin Boye: Samtal mellan nygifta

Novellix upphörde med möjligheten till prenumeration vid förra årsskiftet, och sedan har jag inte tagit något eget initiativ till att fortsätta vår relation. Men det var dumt, så nu har jag skaffat det som har kommit sedan dess. Jag planerar inte någon adventskalender här, men utgivningen sedan senast passar lagom till en novell - eller motsvarande - varje lördag och söndag fram till jul, så det kommer mera.

Huvudpersonerna i den här novellen har varit gifta bara några dagar. Men frågan är om det inte är någon annan som är den verklige huvudpersonen, nämligen hennes före detta. Det är förstås inte alldeles lyckat att de är tre i äktenskapet, som prinsessan Diana uttryckte det, redan så tidigt. Det är en mycket dialogtung berättelse, vilket kan vara svårt att få till, men den här författaren är förstås fullt kompetent att lösa den knuten.