onsdag 27 maj 2015

45. Stieg Trenter: Aldrig näcken


Den här gången går Trenter nästan tillbaka till sina rötter, för det är mycket som påminner om hans allra första deckare: svensk skärgård, ung kvinna i huvudrollen, ingen Vesper Johnson. (Harry Friberg är bara med per korrespondens och telefon, förutom alldeles på slutet.) Den unga kvinnan är en som Friberg träffade i föregående bok, och hon klarar sig förvånansvärt bra på egen hand, även om det förstås inte är hon som kommer på hur det hela hänger ihop. Polisen i form av en landsfiskal Salmsson framstår som ovanligt kompetent, tycker jag. Att det är Friberg och inte polisen som kommer fram till lösningen är inte så konstigt, för polisen måste ändå räkna med en viss rimlighet när den antar något. Här är frågan om inte fantasin hos mördaren ligger utanför det tänkbara även inom genren.

Miljön är Gryts skärgård i Östergötland (och så lite lite Stockholm i början). Där finns en sommarstuga, tillhörig Fribergs väninnas väninnas mormor, där man kan tillbringa septemberveckor, till synes ostörd av sådant som arbete. Boken börjar fredagen den 11 september, framgår det, och då måste det vara 1953. Hösten är vederbörligt närvarande i form av frukt, svamp, blåst och vackra färger på löven, men det är ändå bad- och solväder, så Trenters faiblesse för sommarhalvåret håller i sig.

Omslagets fjäril är en dödskallesvärmare, en enormt stor fjäril som dessutom tydligen ger ljud ifrån sig. Den förekommer ett par gånger i handlingen men känns lite påklistrad, får jag säga. Titeln är hämtad från en dikt av Stagnelius, och nog förekommer det på sätt och vis en näck, även om jag inte riktigt förstår varför just de två orden ur dikten är utvalda.

Mesta och bästa tidsmarkör den här gången är alla de tillfällen det ringer och någon konstaterar redan innan luren lyfts att det är "interurbant", för då ringer det två signaler. En liten, liten pärla är ordet "blomkvistargriller", här använt samma år som den sista Kalle Blomkvist-boken kom ut. På sju år - sedan den första - hade det tydligen ändå blivit ett begrepp.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar