För två veckor sedan startade Bokcirkeln i P1 sin läsning av Nalle Puh, som jag tog som förevändning att läsa den på engelska, som jag är rätt säker på att jag inte har gjort tidigare. Jag har sedan hållit farten till avsnitt 2 och 3, vilket var betydligt lättare än för några år sedan när jag skulle försöka hinna med i Anna Karenina (som jag fortfarande inte har läst). Själva boken tror jag mig inte ha något klokt att säga om, som inte redan är sagt på de 89 år som gått sedan den kom ut. Bokcirkeln tyckte jag innehöll intressanta samtal utan att vara det minsta pretto, vilket jag var lite rädd för. (Puh har ju annars lånats till både det ena och det andra på senare år.) Jag har till exempel aldrig tänkt på att Kängu är den enda kvinnliga karaktären.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar