Stockholmsskildraren Trenter låter sin huvudperson fördriva halva boken i Schweiz och (mest) Florens innan hon kommer hem. Det handlar, som i de två senaste böckerna, om en ung dam som Harry Friberg ridderligt tar hand om och räddar ur diverse knipor, förutom att han i förbigående också löser en mordgåta.
Det börjar den 25 april 1955 i Lausanne och innehåller därför tillräckliga doser kontinental vår. Jag har inte kollat alla adresser på Google maps, men hotellet i Lausanne verkar ligga kvar på samma gata och likadant är det med det i Florens - eller "Firenze" som Trenter kallar det. Lokalfärg får man så det räcker och blir över. I Stockholm utspelar sig det viktigaste av handlingen på Farsta gård, strax innan de stora bostadsområdena runtomkring byggs ut.
Harry Friberg har ny bil igen, den här gången en "sjögrön" Plymouth som av okänd anledning kallas Linnea. Den duger till en nattkörning mellan Lausanne och Florens (63 mil, bra gjort på den tidens vägar) och sedan att föra honom och den unga damen hem till Stockholm, via "färjan mellan Grossenbrode och Gedser", för det här var innan Fehmarn 1963 fick bro till tyska fastlandet så färjorna kunde gå från Puttgarden.
Inte heller den här gången är det Vesper Johnson som assisterar med de nödvändiga polisiära uppgifterna, utan kommissarie Victor Regn, precis som senast. Hans gimmick, för det ska ju deckarpoliser ha, är att han äter ringäpplen, minst lika ofta som Vesper Johnson brukade stryka sin mustasch.
Trenter har också ansträngt sig med kapitelrubrikerna, nästan som vore det Maria Lang. Alla 24 kapitlen har rubriker som börjar på F, till och med utan att någon av dem börjar med "Friberg". Mitt exemplar är från Bonniers folkbiblioteks serie med spindelnätsmotiv, som förekommit en gång tidigare i sviten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar