onsdag 31 juli 2019

192. Elly Griffiths: En orolig grav

En orolig grav - Elly Griffiths

Det som mest skiljer den här femte boken från de tidigare om rättsarkeologen Ruth Galloway är att hon får anledning att åka på semester - eller vad man ska kalla det - till den engelska västkusten, från östkusten, där hon bor. Med det förhåller det sig så att hon har fått ett brev från en gammal arkeologistudiekamrat, som behöver en benexpert, som kan hjälpa honom med ett fynd han har gjort. Men redan när brevet kommer fram har studiekamraten dött i en anlagd brand. Intrigen handlar om vem som kan ha haft anledning att röja honom ur vägen och vem som kan ha anledning att vilja att fyndet inte ges offentlighet. Ruth vill gärna ta reda på det, både av eget intresse och för sin döde kamrats skull, men så har hon ju sin egen och dottern Kates säkerhet att tänka på.

Skillnaden mellan öst- och västkust är nog mer definierande för de brittiska läsarna än för mig, som inte har besökt någondera, och som ser kontrasten mest som en skillnad mellan Ruths vanliga lantliga omgivningar och de hektiska semesterorterna runt Blackpool. För brittiska läsare tror jag att det är stor chans till igenkänning, speciellt när det händer saker på ett autentiskt nöjesfält med landets högsta bergochdalbana. Att det utspelar sig däromkring ger också en osökt anledning för polisen Harry Nelson att finnas på plats, eftersom han kommer därifrån och har en gammal kollega som han kan engagera i Ruths fall. Annars är det förstås en del av de vanliga medverkande som inte finns med i samma utsträckning som vanligt, när det inte handlar om Norfolk. Men druiden Cathbad [ka:ba] följer med Ruth, från början som barnvakt, men han får mer att göra vad det lider.

Det här är den sortens deckare som handlar lika mycket om brottet som om resten av tillvaron för de medverkande. Det brukar jag ha svårt för, men här lyckas det av någon anledning. Det är till och med så att jag fortsätter med nästa bok i serien mest för att få reda på hur det går för Ruth, Nelson och de andra, inte så mycket för att få vara med om ett nytt fall där någon har hittat gamla ben som behöver expertbedömas. Och så är ljudböckerna inlästa av Angela Kovacs, som jag tycker har en av Sveriges bästa läsröster.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar