I motiveringen till Doris Lessings nobelpris 2007 kallades hon "den kvinnliga erfarenhetens epiker". Det blir tydligt i den här novellen om en medelålders hustru och mor, som tröttnar på tillvaron när de yngsta barnen börjar skolan, och hon själv inte har något att fylla dagarna med. (Jag associerar till The Ballad of Lucy Jordan, även om hon hanterar det annorlunda.) Att återknyta bekantskapen med arbetsmarknaden är det däremot inte tal om, för det här utspelar sig någon gång i mitten av förra seklet. Det här verkar vara en av de där berättelserna som lever i skolantologier och genom analysuppgifter, men den är bra ändå.
en stark och lite sorgsen novell, gillade den.
SvaraRaderaJa, den tar den vändningen, lite överraskande för mig.
Radera