Det är tydligt att Emil Maxén har gjort ett ambitiöst grundarbete vad gäller miljöerna för de här albumen om Stor-Jobal i Mellannorrland, och det visas inte minst av den återkommande kartbilden på pärmens insida, varav detta är bara en fjärdedel:
När säcken nu ska knytas ihop är det högt tempo, för det är mycket som ska hinnas med. Någonstans i mitten av den här delen undrar jag om det ska gå att få ihop, men det löser sig, eventuellt lite åt deus ex machina-hållet, men det må väl vara hänt i en berättelse som till stor del bygger på osannolika väsen. I sin kreativitet och berättarglädje tycker jag det här är läsvärt, även om det egentligen inte alls borde vara min tekopp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar