Enligt alla normala bedömningskriterier är det här ingen bra bok. Ändå lyssnar jag igenom tio och en halv timme, vilket väl tyder på att den har kvaliteter av något slag. Kanske kan jag reda ut varför, om jag försöker.
Det handlar om Bengt-Anders Pålsson, som blir statsråd, närmare bestämt biträdande vice statsminister, när regeringen behöver kompletteras med någon senior och inte alltför ambitiös företrädare för partiets kärnväljare. Han är lika överraskad som de flesta andra, för att inte tala om hur frågande han är till vad han förväntas göra. Till sin hjälp får han som stabschef Alicia Svensson, som råkar ha en åldrig farfar med förflutet som adjunkt. Den som kan sin Bo Balderson uppfattar förstås anspelningen på de två huvudpersonerna hos honom.
Det är inte den enda anknytningen till Balderson, för parallellt med mycket annat pågår det i den här boken också en jakt på vem som är personen bakom pseudonymen. Det har det spekulerats mycket om genom åren, och formellt är väl den gåtan fortfarande olöst. Här är det ett antal fiktiva medverkande som det gissas på.
Ovanstående får räknas till den här bokens goda sidor, och är anledningarna till att jag lyssnar färdigt. Däremot är intrigen i övrigt inte mycket att skriva hem om. Det finns ett oförklarat dödsfall, och det pågår en undersökning av vad som kan tänkas ha hänt i samband med det. Det är emellertid inte huvudsak förrän i andra halvan av boken, som därmed blir påtagligt baktung. På baldersonskt manér far också huvudpersonerna runt och ställer till oreda i olika sammanhang. Mest utarbetat (och utdraget) är ett besök i skolans värld, där alla kan förvånas över betygssystemens korta livstid och andra underligheter.
Författarna vill så mycket, och möjligen hade det blivit lite bättre om någon hade kunnat trimma ner vissa avsnitt. Nu finner man sig ibland fast i något som präglas av berättarglädje utan samma nivå av berättarförmåga. Intrycket blir som sagt kluvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar