Redan 1964 kom en första upplaga av den här boken under titeln
Bestiarium. Där hade Harry Martinson och Björn von Rosen skrivit ungefär femton dikter vardera om olika djur, som ett sätt att modernisera
bestiariegenren, som väl annars inte har varit så het sedan medeltiden. Den här utökade upplagan från 1984 är försedd med ett förord av von Rosen och ett antal nya dikter, en av Martinson, men flest av von Rosen. Han har för övrigt också illustrerat varje djur.
Det förekommer både relativt vanliga djur som Björnen, Älgen, Lon och Grodan och mer exotiska som Krokodilen, Geparden, Kamelen och Gorillan. I genrens anda ingår det också sådana djur som inte finns längre, som Den sabeltandade tigern, Mammuten, Stellers sjöko och Solitären och ett antal djur som aldrig har funnits, som Enhörningen, Rockfågeln, Yetin och Draken. Jag som sällan läser poesi tycker att det är både roligt och tänkvärt, och förhållandevis opretentiöst utan att vara banalt. Dessutom tror jag det är en utmärkt inspiration för den som själv vill skriva kortdikter med naturmotiv.
Ända sedan boken hamnade i min bokhylla genom ett gratis provpaket från förlaget Bra Böckers avdelning Bra Lyrik har min favorit varit denna:
För god för denna värld var Stellers sjöko
som betade en gång vid Berings sund.
De fromma djuren plaskade och döko
vid stranden bland de växter som de slöko,
troskyldigt mumsande i farans stund.
När människan fann dem, gick det också galet:
de dogo ut på sjuttonhundratalet.
