104. Lars Mytting: Systerklockorna

Senaste bokcirkelboken blev av praktiska skäl lyssning för min del. Det hade nog varit bättre att läsa den själv i pappersform, inte för att det är minsta fel på inläsningen, men en del berättelser gör sig bäst för egen läsning. Jag tror det har något att göra med att miljö och stämning är bärande inslag.

Det utspelar sig i en liten norsk by i slutet av 1800-talet. Där finns huvudpersonen Astrid Hekne, som är i tjänst i prästgården när den här handlingen börjar. (Det är en sanning med modifikation för det finns återblickar flera hundra år tillbaka.) Byns stavkyrka ska säljas till Tyskland, där den ska sättas upp på nytt för att visa den fantastiska skandinaviska arkitekturen. Till byn kommer därför en tysk arkitektstuderande, Gerhard Schönauer, som ska teckna av byggnaden så att den kan byggas upp likadan igen. Mellan honom och Astrid uppstår tycke, och eftersom både hon och prästen på sitt håll fram till dess har bespetsat sig på att de skulle kunna bli ett par blir det något av ett triangeldrama. Det är ändå inte alls hela sanningen. Mycket handlar om kyrkan och de två klockor som skänkts av en av Astrids förfäder, till minne av två systrar som dog.

Flera i cirkeln var närmast överväldigande positiva. Jag är normalpositiv, för det är absolut en bok som har sina kvaliteter. Det finns två delar till i en trilogi, och dem kommer jag nog att ta mig an så småningom.

51. Lars Mytting: Simma med de drunknade

Månadens bokcirkelbok hos Kulturkollo var den här norska romanen, alldeles nykommen i pocket. Lars Mytting är kanske mest bekant för Ved, som jag inte har läst, men förstår som hipsterkollektivets standardverk på temat skogsrelaterade biobränslen, inte minst deras olika stadier innan de hamnar i spisen (eller dylikt). Men han har också skrivit ett par romaner dessförinnan.

På grund av dålig planering läste jag nästan hela boken från fredag till söndag, men det var egentligen inte alls dåligt, tycker jag i efterhand. Snarare är det här den sortens bok som passar att dyka ner i (förlåt) och läsa just på det sättet.

Det handlar om Edvard, en ung man i början av 90-talet, som bor med sin farfar i Gudbrandsdalen på ett litet lantbruk med potatis och får. Han är föräldralös sedan han var tre år, när hans föräldrar dog i en minolycka på ett gammalt slagfält i Frankrike. Sedan var han försvunnen i fyra dagar innan han hittades på en läkarmottagning, och hans farfar kunde hämta honom. Mysteriet vad som egentligen hände och var han egentligen var är bara en del av den långa bakgrund som han nystar upp, delvis i Frankrike, delvis på Shetlandsöarna och delvis hemma i Norge. Det har, om klyschan ursäktas, förgreningar till Europas historia under 1900-talet.

Så här ska en historia berättas, om man frågar mig. Edvard läser gamla papper, reser omkring i Europa och träffar personer som har känt hans föräldrar, hans farfar och hans farfars bror, som i all sin frånvaro nästan blir bokens huvudperson. Stor roll spelar också ett antal valnötsträd i Frankrike och det värdefulla virke som de givit ifrån sig. Utan att vara rafflande är det hela tiden spännande, och utan att vara en deckare är det den sortens bok som man verkligen vill veta hur det går i och hur allt hängde ihop. För den som vill ha livets stora frågor avhandlade går de också att hitta. Vi som mest vill kolla om Storbritanniens nordligaste kyrkogård finns på Google maps kan göra det.