Det perfekta mordet är ju en gammal trop i kriminallitteraturen, här än en gång använd. Novellen slutar för tidigt för att man ska vara säker på att mordet verkligen är perfekt; inte minst funderar jag på om inte mördaren skulle ha svårt att hålla tyst om vad han har gjort. Dessutom är förutsättningarna mer än lovligt tillrättalagda, men jag kan sträcka mig till att den som serveras denna situation på ett fat kan ha förutsättningar att komma undan.
Det här inlägget är förresten ett litet jubileum, nämligen nummer 2500 sedan bloggen startade i början av 2013.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar