onsdag 19 september 2018

242. Björn Runeborg: Socialdemokratiska noveller


Att jag har läst den här novellsamlingen ska inte uppfattas som ett inlägg i eftervalsdebatten, vare sig för eller emot det parti som under så många år varit dominerande i svensk politik. Det är nog ändå dess dominerande roll som gör att det kan spela huvudrollen i en skönlitterär bok på det här sättet; jag har svårt att tänka mig en samling kristdemokratiska noveller, för att bara nämna ett av alternativen.

Tyvärr blir jag faktiskt inte riktigt klok på själva novellerna, som kan handla om sådant som Per Albin Hanssons sista resa med spårvagnen hem till Ålsten eller att Ernst Wigforss besöker en konstutställning. En del är intressanta och snuddar vid att vara tankeväckande, men greppet att låta autentiska socialdemokrater medverka lyckas förbrylla mig gång på gång. Det är inte heller så att politiken egentligen är ett huvudtema i intrigerna. Bäst blir det i de avslutande två novellerna som har en helt opolitisk huvudperson. Riktiga recensenter verkar uppskatta det här mer, så jag lämnar boken med den där känslan av otillräcklighet vad gäller att uppskatta fin litteratur.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar