måndag 3 september 2018
224. J.K. Rowling: Harry Potter and the Chamber of Secrets
Denna den andra delen i Harry Potter-heptalogin för in ytterligare personager i kategorin minnesvärda biroller, som är det jag tycker att hela serien är mest värd att minnas för. Här kommer till exempel två på varsitt sätt självömkande väsen, husalven Dobby och spöket Moaning Myrtle med för första gången. (Enda nackdelen jag har upptäckt med att läsa och lyssna på engelska är att man har svårt att tala och skriva om böckerna på svenska.)
Men den stora behållningen är den nye läraren, Gilderoy Lockhart, vars andliga dubbelgångare vi väl alla har träffat i verkligheten någon gång. Det är han - mer sällan hon - som har sett allt, gjort allt, träffat alla, varit överallt och är intresserad av allting, så länge det är han själv som pratar om det. Stephen Fry, som läser de här engelska utgåvorna, gör förstås hans röst alldeles lysande, utan att för den skull imitera Kenneth Branagh, som gör sin Lockhart i filmversionen. Rowling har, menar jag, lyckats med det som är svårare än man kanske tror, att skapa en karaktär som vi läsare älskar att hata.
Annars hör ju de här böckerna till de där kulturyttringarna som det finns så mycket skrivet om, inte minst på nätet, att det är svårt att hitta på något nytt att säga. Men den här formen är ett trevligt sätt att läsa om dem, om man vill ha variation från pappersböckerna.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar