Årets läsprojekt vad gäller tecknade serier är Asterix, som jag läste en hel del på den tiden det fanns sådär 25 album. Nu finns det 36 - vi får väl se hur länge orken räcker. Från biblioteket har jag lånat på mig några samlingsvolymer som innehåller tre album vardera. Fördelen med dem är inte minst att man då får albumen i originalordning och inte i den omstuvade svenska utgivningsordningen.
Det här första är ganska mycket en etablering av scenen - den lilla galliska byn som ensam gör motstånd mot den romerska ockupationsmakten, närmast manifesterad i de fyra lägren som omger byn. Och så förstås de återkommande medverkande, här den allra första rutan där vi möter Obelix med tillhörande bautasten, och Asterix själv:
Alla som jag minns som återkommande medverkar inte här, men mötet med Caesar visar att det ändå är planerat en fortsättning:
Ett återkommande skämt i slutscenen är - som väl alla som har läst Asterix minns - hur barden Troubadix förses med munkavle. Här har de ännu inte kommit på att det behövs, men gästabudet med grillat vildsvin känner man igen:
I kommande delar ser jag fram emot de ständigt förlisande sjörövarna, fiskhandlaren Crabbofix, den gamle men vitale Senilix och inte minst Obelix' hund Idefix.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar