tisdag 28 april 2020
84. Lars Lönnroth: Geijerarvet. En historia om dikt och galenskap
Lars Lönnroth är både professor emeritus i litteraturvetenskap och barnbarns barnbarns barn till Erik Gustaf Geijer, så det faller sig inte onaturligt att han skriver en bok som denna. Snarare är det förvånande att han inte har gjort det tidigare, särskilt som han gjorde omfattande förberedelser för några decennier sedan genom en enkät till då levande ättlingar. Nu blir det underlaget å andra sidan en del av historien, när de flesta av den svarande generationen är avlidna.
Själv är jag relativt likgiltig inför Geijer, och eftersom det här till viss del är en traditionell släktkrönika som börjar från början och fortsätter framåt tar det ett tag innan jag tycker att det faktiskt blir intressant. Det krävs egentligen att släkten har vuxit så att det går att göra jämförelser mellan syskonskaror och kusingenerationer, och då kan man konstatera att det finns gott om kända personer bland avkomlingarna. Förutom bokens författare och hans bror Johan, politiker i Vänsterpartiet, är det hans moster Lis Asklund, hans morbror Olof Lagercrantz, hans kusiner Marika och David Lagercrantz och hans mormors kusin Agnes von Krusenstjerna, för att nämna de kulturellt verksamma. Om det nu beror på ett genetiskt arv eller att uppväxtmiljön stimulerat sådan sysselsättning så är de ändå många och framgångsrika. En ovanligt stor andel släktingar, mest kvinnor, har också drabbats av psykisk sjukdom. Där är det kanske ännu svårare att fastställa vad som beror på arv och miljö; det verkar i alla fall som om miljön i vissa fall utlöst vad som kan ha varit en benägenhet för bipolaritet.
Det blir lite skvallerkrönika här och var, men många av de omskvallrade är personer som själv har producerat sig frispråkigt i skrift, och författaren verkar också ha tagit hänsyn till nu levande vid urvalet av vad han berättar om. Jag var mer inriktad på de efterlevande, och fick som sagt vad jag sökte efter ett tag. Men om anfadern lärde jag mig i alla fall att han är mannen bakom formuleringen "en händelse som ser ut som en tanke", vilket jag verkligen inte hade en aning om.
Etiketter:
Facklitteratur,
Lars Lönnroth
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar