Bokcirkelträffen, där vi skulle ha diskuterat den här boken, blev flyttad, så jag har bara mina egna intryck att bidra med här. Vi har tema Norden den här omgången, och detta är den bok som representerar Danmark. Vi brukar tilllåta fria tolkningar av temat, och visserligen utspelar sig det allra mesta av handlingen inte i Danmark, men både författaren och huvudpersonen är danskor, så jag tycker det är helt inom ramarna.
Det utspelar sig under hösten 1942, och handlar om (och berättas av) Harriet, som är ung änka efter Gerhard, som var frivillig i tyska Luftwaffe. När det börjar är hon på väg med tåg från Köpenhamn till München för att besöka en av Gerhards officerskamrater, Klaus, och dennes danska fru Gudrun. Klaus är inte bara generallöjtnant utan också högt uppsatt nazist. Eftersom det är krig är han förstås vid fronten för det mesta, så det är Harriet och Gudrun som ska försöka hitta ett sätt att umgås i den stora villan, fast de egentligen är de två i de båda paren som känner varandra minst. Där finns också sexårige sonen Thor och två tjänsteflickor från de erövrade områdena i öst. Eftersom de har så underliga namn där kallas de för Ludmilla, och när det behövs kan de särskiljas med "den ljusa Ludmilla" och "den mörka Ludmilla". Det är inte det enda tecknet på att de betraktas som en annan sorts människor, som man inte behöver ta normala hänsyn till.
Man kan undra varför Harriet tycker det är väl använd tid att tillbringa fyra månader i ett krigförande land (hon har två små barn hemma i Danmark, som hon har ackorderat in på barnhem), och efter hand börjar hon själv också inse att idén kanske inte var så lyckad. Även om själva kriget inte är så nära München, med undantag för flyganfallen västerifrån, är det brist på nästan allt som behövs. Klaus skickar paket med en del som inte finns tillgängligt för vanligt folk, men inte ens en generallöjtnants familj har tvål eller kaffe som i fredstid. Harriet har dessutom svårt att få tiden att gå, när Gudrun av olika skäl inte är så givande sällskap, och att fraternisera med Ludmillorna ses förstås som högst olämpligt (men hon gör det lite ändå).
Bokens idé är, såvitt jag förstår, att visa hur den absurda tillvaron i Nazityskland så småningom ter sig allt mindre absurd för Harriet. Hon är som krigsänka och danska accepterad i de flesta kretsar, även om en del undrar vad hon gör där. För egen del är hon noga med att hon inte är nazist, men det är förstås svårt att leva normalt i det sammanhang hon befinner sig i utan att också acceptera hur samhället fungerar (eller inte fungerar). Eftersom allt berättas från Harriets synvinkel smyger sig accepterandet också på läsaren.
Det här visade sig vara en fascinerande bok, som jag säkert inte hade tagit mig an om den inte hade valts av någon annan i bokcirkeln. Det har också kommit en fortsättning, som jag hoppas få tid att höra så snart som möjligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar