Den här historien har en del gemensamt med My Fair Lady (och förstås dess förlaga, pjäsen Pygmalion) genom att handla om det sociala stigmat att ha fel sociolekt i England. Här är det en man som inte kan uttala [h], och det är förstås förödande i det klassmedvetna samhälle som förutsätter att han är cockney. (Att han heter Harald Hipperholme gör ju inte saken bättre.) För att kunna gifta sig med en dotter till en snobbig earl försöker han göra något åt sitt lyte, och det hela blir faktiskt ganska underhållande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar