måndag 1 juli 2013

48. Thure Almroth: Det röda klotet


Efter föregående bok funderade jag på om det var någon riktigt bra idé att läsa hela Thure Almroths produktion bara på grund av att jag kommit att tänka på en bok som jag ville läsa om, särskilt som science fiction aldrig riktigt har varit min favoritgenre. Men frågan är om inte denna, hans debutbok, är bäst av de tre.

Det handlar om Patrik, som kallas Palle, är sjutton år, gymnasist och son till en professor i radioastronomi. De har brukat tillbringa en del av sommaren hos en vän till professorn, som är ingenjör och för ärvda pengar har byggt ett eget observatorium i den svenska fjällvärlden. Där finns också ingenjörens assistent och dennes "barndomsvän och fästmö" som läser "på sitt tredje fysikbetyg i Uppsala". De lyckas fånga in signaler från rymden i en form som inte är normalt hörbar utan bara hörs inuti deras huvuden. Så småningom kan de också låta vissa signaler ta materiell form och bilda en karta (som förlaget eller tryckeriet tyvärr har vänt upp och ner):


Första bilden, det vill säga den längst ner, visar jorden på sin plats i solsystemet, den andra, kommer man på efter trägna studier, visar Luganosjön på gränsen mellan Italien och Schweiz, och den tredje - tror man - en bergskedja i närheten. Sällskapet beger sig till Lugano, där man "telegrafiskt beställt en hyrbil av kombityp", som tar dem till ett hotell, där de får praktisera den tyska som alla förstås talar, välutbildade som de är. På hotellet bor också en mystisk tysk professor som skrivit in sig i liggaren som dubbeldoktor (såväl filosofie som juris). Fortsättningen ska inte avslöjas, men det är faktiskt spännande på allvar ett bra tag, trots att det känns lite gammaldags och ibland närmar sig Agaton Sax utan att vara medveten parodi. Anledningen till att det ändå fungerar för mig tror jag är att science fiction-inslaget aldrig får ta över, utan det är i grunden en spännande äventyrsberättelse med hemliga handlingar, grottor och mystiska främlingar, som bara också råkar handla en del om rymden. Det känns faktiskt lite synd att författaren inte skrev mer på det här temat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar