Det är minst tredje gången jag läser Röde Orm, men den håller gott och väl för det. Tidigare gånger har jag nog mest haft fokus på själva berättelsen om Orms olika äventyr i Spanien, Irland, Danmark och England. Nu upptäckte jag hur många andra intressanta personer det finns runt honom, där den roligaste kanske är hans vän Toke, som är lite för förtjust i både kvinnor och öl för att det alltid ska gå bra. Men också Almansur, härskare i Andalusien, kung Harald Blåtand och hans biskop Poppo, för att nämna några som faktiskt existerat, är personligheter som man minns. Våldsamma episoder hittar man gott om exempel på, både klassiska sådana som när ett avhugget huvud hamnar i ölkaret och andra som jag hade glömt, som när prästen fader Willibald kastar en sten i ansiktet på Sven Tveskägg och skriker "Älska din nästa!". Det allra bästa är ändå hur väl anpassat språket är till berättelsen, med sådana lakoniska kommentarer som "ror du så bra som han, så ror du inte dåligt" och "Sigtrygg hade gått odräpt alltför länge".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar