lördag 7 november 2015

104. Stieg Trenter: Tolfte knappen


Början av den här Trenter-deckaren är något av bästa jag har läst av honom på länge - fullt i klass med hans allra bästa från sent 40-tal. Den obligatoriska unga damen, Harriet, kör bil genom Halland (före motorvägens tid - ett tidsdokument bara det) och kommer till Varbergs fästning där hon råkar bli inlåst i museet över natten. Både kulknappen som Karl XII ska ha skjutits med och Bockstensmannen figurerar, och miljön utnyttjas på ett utmärkt sätt.

Så småningom hamnar berättelsen förstås i Stockholm och Harry Friberg blir inblandad, den här gången lite krampaktigt, tycker jag, genom att han på hemväg från ett uppdrag i Brasilien träffar Harriets pappa på Kastrup, när denne är på väg till Lissabon i affärer. De känner varandra från förr, och Friberg får i uppdrag att ta hand om Harriet eftersom hon kan antas vara uppskakad på grund av att hennes förre fästman hittats mördad. Det skakar henne inte nämnvärt, men det finns förstås en koppling till Varberg som gör att hon ändå blir inblandad.

Efter ett tag meddelas datum och veckodagar som vanligt, och det visar sig vara början av juli, och året måste vara 1965, då också boken kom ut. På ett ställe talas det om att slaget vid Poltava ägde rum för 257 år sedan, men det måste vara fel, för då hamnar man på 1966. Man får också i förbigående reda på att Vesper Johnson har födelsedag den 9 juli (och att den iranska kaviar han firar med kostar 510 kronor kilot).

Efter den lovande inledningen tycker jag tyvärr att boken tappar stinget. Det är en del måltider som vanligt, kanske lite mindre taxiresor (men de förekommer), lite gnabb mellan Friberg och Johnson (men mindre än vanligt) och ett återintroducerande av greppet att Friberg sätter sig vid sin Facit-skrivmaskin och försöker sortera bland hypoteserna. Upplösningen är ganska virrig och långt under Trenters vanliga klass. Han ska heller inte försöka skriva farsscener bestående av att de misstänkta en efter en dyker upp hemma hos Friberg och utfordras med skinksmörgåsar på kavring (så länge den räcker), bredda av Harriet, för finns det en kvinna till hands ställer sig förstås inte värden själv med sådana sysslor.

2 kommentarer:

  1. Vi gillade också början i den här. Natten på Varbergs museum var riktigt kuslig och jag tyckte Harriet var bra fram till Friberg dök upp. Överlag tycker jag problemet med Trenter är att det börjar lovande och väldigt sällan håller hela vägen. Kul att följa kaviar prisernas uppgång dock 😊

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är verkligen påfallande hur svårt han har att knyta ihop ibland (eller om det är Ulla - undrar om det har gjorts någon studie av förändringarna i förhållande till när hon kom in som medförfattare).

      Radera