56. Johan Ring: Ett hemskt sätt att dö

Den här novellen har en något missvisande titel, för det är inte bara ett enda hemskt sätt att dö, utan flera, som figurerar. Därmed förhåller det sig så att en klassåterträff urartar i ett samtal om hur man inte skulle vilja dö, och så är det en av deltagarna som iscensätter det. För att vara i det korta formatet är det ett ganska avancerat berättarsätt med återblickar som gör det hela lite mer begripligt än bara ren galenskap skulle motivera. Under tiden man lyssnar köper man faktiskt de vansinniga förutsättningarna, och det är väl ett betyg så gott som något.

248. Johan Ring: Den mörka fläcken

Med den här delen har jag hört allt som finns i ljudnovellserien Svenska mardrömmar av Johan Ring. Det har på det hela taget varit en angenäm bekantskap. Han är skicklig på att få in mardrömmen i vardagen - möjligen tycker jag att det ibland blir mer action än nödvändigt efter smygande obehagliga inledningar.

Här är det den lilla personliga mardrömmen som jag tycker bäst om. En frånskild pappa med besöksförbud har bestämt sig för att ta kontakt med sin före detta och sin son. Eftersom det är hans perspektiv vi får följa är det inte alldeles givet att det är han som är skurken i den delen av intrigen. Han har i alla fall själv en helt annan uppfattning. Den stora kollektiva mardrömmen är ett haveri i kärnkraftverket i Oskarshamn, som gör att hela trakten måste evakueras. Då är det förstås ovanligt opraktiskt för den kvinnliga huvudpersonen att sitta fast i en lägenhet med sin son och sitt potentiellt våldsamma ex. Man kan tänka sig att de skulle vilja vara utlämnade åt mer eller mindre vem som helst förutom åt honom.

Storytel har klassificerat det här som en novell, men med tanke på kapitelindelningen och de olika perspektiven i intrigen skulle jag hellre kalla det för kortroman. Lyssnar man på rätt hastighet tar det ändå nära tre timmar.

222. Johan Ring: Saken som åt Danny Smith

Det här är svensk skräck enligt formulär 1A - men det är inte dåligt för det. En småort med lite avsigkomna invånare, lite chockeffekter i form av en uppspikad död katt (som följs av andra chockeffekter) och en stegring till en final i skräckäckel kan tyckas förutsägbart, men alltihop ger läsaren/lyssnaren det önskade, vilket är den goda sidan av förutsägbarhet. Här är det dessutom paketerat i en snyggt beskriven 90-talsmiljö, där det inte bygger på fjantigt placerade musikreferenser - möjligen bara en - utan faktiskt förstärker historien. Och så är den alldeles lagom lång, knappt två timmar att lyssna på, det vill säga en långnovell, detta underskattade format.

74. Johan Ring: Kärlen

En ensamstående pappa och en dotter som börjar förändras kan vara utgångspunkten för en helt normal berättelse, men så är det minsann inte här. Upplösningen är något av det minst aptitliga jag har lyssnat på någonsin, men fram till dess tycker jag att det är lite för långsamt för att passa i skräcknovellformatet. Förutom de allra sista minuterna är det mer som en inledning till en roman, och mer mystiskt än skrämmande.

71. Johan Ring: Stugan

Det är ett tillräckligt läskigt upplägg att en uppenbart störd man kidnappar en pojke och tar med honom till en ensligt belägen stuga. Utan att avslöja allt kan jag ändå säga att det inte är det minst läskiga, vilket på ett lite bakvänt sätt är ganska skönt, för en novell om en pedofil rakt upp och ner hade kunnat bli bara motbjudande. Nu har det fler bottnar än man från början skulle tro. I sitt lilla format - 75 mobilstora sidor - är det riktigt bra.

70. Johan Ring: Lång väg hem

I påsken som gick lyssnade jag på en julnovell av den för mig dittills okände Johan Ring. Nu har jag sett att det finns mer av honom på Storytel, så det kommer jag nog att smita emellan med när det passar framöver.

Det här är en liten historia i gränslandet mellan skräck och thriller. Huvudpersonen är nydumpad och inte alldeles stabil när hon fantiserar om att hon skuggar andra bilar på hemvägen från jobbet (från Malmö till Ystad, vilket förresten ger anledning till några fina försommarmiljöer med blommande rapsfält). Och så visar det sig att någon hon följer efter har god anledning att inte vilja bli iakttagen.

65. Johan Ring: Rent-a-Claus

Den här lilla julskräckisen borde man kanske ha lyssnat på när den var mer i säsong, men den är bra ändå. Skräcktemat är jultomtar, enkannerligen sådana med orörliga masker, och vad som kan dölja sig bakom dem. Den barndomsskräcken kommer huvudpersonen Henrik inte riktigt ifrån, trots att han nu är gammal nog att ha egna barn som det ska tomtas för, varav ett har blivit så stort att det krävs en hyrtomte för att luras. I all sin enkelhet var det här en positiv överraskning efter en del mindre positiva sådana hos Storytel.

För novellutmaningen kan den här berättelsen passa in på nummer 18, en novell som handlar om ett sagoväsen.