320. Noveller för Världens Barn 2009

Från 2004 till och med 2013 gav Radiohjälpen ut årliga novellantologier som såldes för välgörande ändamål. (Titeln ska alltså inte uppfattas som att det är noveller för barn, utan "till förmån för".) Böckerna börjar nu dyka upp på andrahandsmarknaden, där vi snåljåpar kan hitta dem för ett par tior eller kanske tre. Den här från från 2009 har temat "klassiska mästerverk ur världslitteraturen".

Riktigt hur redaktionen definierar "världslitteraturen" är svårt att se. Här finns stora ryska författare som Gogol, Tolstoj och Tjechov, nobelpristagare som Hemingway och Mahfouz, och svenska klassiker som Selma Lagerlöf och Karin Boye. Men här är också så oväntade inslag som Tage Danielssons monolog om sannolikhet och en scenprata av Sandro Key-Åberg, och dessutom flera författare som jag aldrig hade hört talas om förr. Om det finns en enda tydlig egenskap som förenar alla medverkande författare så är det att de är avlidna.

Läsvärda är de allra flesta, och en bonus är att de mest antologiserade novellklassikerna i stort sett lyser med sin frånvaro. Den enda jag säkert vet att jag har läst förr är Gogols "Kappan", men senast jag läste den - för sådär ett kvartssekel sedan - var det på originalspråk, och det här var ändå mindre ansträngande. Ska jag rekommendera bara en blir det Elin Wägners "Det hemlighetsfulla kuvertet", som borde vara obligatorisk läsning för alla som sitter i en styrelse, även om det oftast inte går till som när fröken Melander blir styrelsesuppleant i sjukkassan "Klippans fasthet" och bland idel män ska försöka utföra sitt uppdrag i enlighet med både det egna samvetet och herrarnas förväntningar.

För den sista återstående punkten i årets novellutmaning, en novell av en författare från ett afrikanskt land, väljer jag "Självständighetsdagen" av Yvonne Vera från Zimbabwe. Det är en kort - bara fyra sidor lång - berättelse om hur prins Charles kommer till Salisbury för firande av den nya statens tillblivelse, men den innehåller precis vad som behövs.

Novellutmaningen var mitt enda externt initierade läsprojekt under 2018, det som i bloggosfären kallas "utmaning". Jag införde dessutom den självpåtagna begränsningen att bara använda en novell ur varje bok, och är rätt nöjd med att ha kunnat pricka för alla de fyrtio punkterna på listan enligt följande:

1. Läs en novell med något från växtriket i titeln
Suzanne Brøgger: "Blomman"

2. Läs en novell som filmatiserats
Daphne du Maurier: ”Fåglarna” i Alfred Hitchcock berättar skräckrysare om brott

3. Läs en novell med bokstaven X i titeln
”Vox populi” i Hjalmar Söderberg: Historietter

4. Läs en novell av en Nobelpristagare
Orhan Pamuk: "Att titta ut genom fönstret"

5. Läs en novell som utspelar sig under en högtid
”Julens ande” i Jeanette Winterson: Juldagar. 12 berättelser och 12 festmåltider för 12 dagar

6. Läs en novell som översatts från tyskan
Juli Zeh: "Den skänkta timmen"

7. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1800-talet
Guy de Maupassant: "Pauls flicka"

8. Läs en novell om en hemlighet
Philip K. Dick: "Försvararna"

9. Läs en novell som utspelar sig i ett land du ännu inte besökt
H. G. Wells: "De blindas rike"

10. Läs en novell med en titel hämtad från en dikt/sångtext
”Three Blind Mice” i Agatha Christie: Three Blind Mice and Other Stories

11. Läs en novell med något från rymden i titeln
”Stjärnorna” i Alphonse Daudet: Brev från min kvarn

12. Läs en novell av en författare från ett afrikanskt land
Yvonne Vera: ”Självständighetsdagen” i Noveller för Världens Barn 2009

13. Läs en novell med färre än sju sidor
”Kissande man” i Emma Asp: Du är nog speciell men närmare än så här kommer vi inte

14. Läs en novell av en författare som gett ut mer än tio böcker
”Burksparven” i Alf Henrikson: Sagor

15. Läs en novell som gavs ut under 2018
Åke Smedberg: "Nu"

16. Läs en novell om flykt
Zulmir Bečević: "Du och jag mot världen"

17. Läs en novell om ett ämne som du visste mycket litet om
Aino Trosell: "Pojkjäveln"

18. Läs en novell som handlar om ett sagoväsen
Johan Ring: "Rent-a-Claus"

19. Läs en novell där någon dansar
Aino Trosell: "Domaredansen"

20. Läs en novell av en favoritförfattare
Jonas Karlsson: "Ingenting"

21. Läs en novell som ursprungligen gavs ut på 1970-talet
Ursula K. Le Guin: "Ett nytt Atlantis"

22. Läs en novell av en författare från ett asiatiskt land
”Det romerska rikets fall, 1881 års indianuppror, Hitlers invasion av Polen och stormarnas rike” i Haruki Murakami: Elefanten som gick upp i rök

23. Läs en novell där ett fordon spelar en stor roll
Håkan Lindgren: "Femton minuter för Ann-Sofi Munter"

24. Läs en novell med något runt i titeln
D. H. Lawrence: "Sol"

25. Läs en novell där någon är sjuk
Åsa Foster: "Första året"

26. Läs en novell med något från havet i titeln
”Befälhavaren” i Maj Sjöwall och Per Wahlöö: Sista resan och andra berättelser

27. Läs en novell av en författare som också skriver barnböcker
Kerstin Thorvall: "Olle"

28. Läs en novell som utspelar sig på en arbetsplats
”En stjärna över i” i Mirjam Lindahl: Synd - de sju dödssynderna

29. Läs en novell som översatts från spanskan
Javier Marías: ”Nattläkaren” i Fjärran ifrån och nära

30. Läs en novell med ett väderstreck i titeln
Elisabet Kågerman: ”Nord är nord och syd är syd…” i Skånska sillamord

31. Läs en novell där någon flyttar
Hjalmar Söderberg: "Blom"

32. Läs en novell vars titel du tycker är vacker
”Vems rosor växer i ån?” i Dennis Gustafsson: Viktor Kasparssons Makabra Mysterier

33. Läs en novell där det snöar
Aino Trosell: "Som från ingenstans"

34. Läs en novell med något taggigt i titeln
Mari-Ann Hedlund: "Tusen vassa tänder"

35. Läs en novell av en amerikansk författare
Ray Bradbury: "Ett dån av åska"

36. Läs en novell om kärlekslycka
Malte Persson: "Research"

37. Läs en novell vars titel börjar på samma bokstav som författarens efternamn
”Barkbåtar” i Henry Bronett: Kaddish. Historietter

38. Läs en novell där (minst) en av personerna är ett barn
Jessica Schiefauer: "Barnen som lekte i Hinternasswald"

39. Läs en novell där någon dricker kaffe eller te
Birgitta Stenberg: "Rösten"

40. Läs en novell av en författare som också är känd för ett annat yrke
Fredrik Lindström: "En religionsfri jul"

2019 blir väl ett år av nya utmaningar. Om de kommer att handla om läsning vet jag däremot inte.

291. Haruki Murakami: Elefanten som gick upp i rök

Den här novellsamlingen har jag haft liggande både påbörjad och halvläst en stor del av året. Tanken var att den skulle kunna ingå i årets novellutmaning på något sätt, och eftersom nummer 22 på listan är "en novell av en författare från ett asiatiskt land" går det att välja vilken som helst av de sjutton som ingår. Jag stannar för "Det romerska rikets fall, 1881 års indianuppror, Hitlers invasion av Polen och stormarnas rike", om inte annat så för att visa vilka titlar som kan förekomma. Med undantag för "Fönstret", "Sömnen" och "Tystnaden" heter de flesta novellerna rätt underliga saker, till exempel "Kängurukorrespondens", "Den andra bageriräden" och så titelnovellen, som originellt nog är placerad sist. Men så var det också i den Murakami-samling jag läste för ett par år sedan, så det kanske är hans kännemärke.

Det finns anledningar till att det har tagit tid att komma igenom den här boken, och alla har inte med boken att göra. Men jag har svårt med att det börjar om med en ny jag-berättare i varje novell och nya anonyma kvinnor som är svåra att skilja åt. När det dessutom inte så ofta är intriger som fångar mig - eller intriger överhuvudtaget - tappar jag sugen. Det är inte en särskilt originell iakttagelse vad gäller Murakami, men han skriver ofta om odrägliga män, där variationen består i om de är odrägliga mot fru, flickvän eller syster. Jag gissar att det finns något verkligt finlitterärt i det här som jag inte begriper, men för min del får det räcka med vad jag nu har läst av honom.

250. Fjärran ifrån och nära

Nu på slutet är det en utmaning att hitta noveller som passar in på de återstående punkterna i novellutmaningen, särskilt som jag också har att ta hänsyn till min självpåtagna begränsning att bara använda en novell i varje bok. Jag lyckades inte hitta en enda novell översatt från spanska - listans nummer 29 - i mitt eget bibliotek, så den här samlingen fick följa med hem från stadsbiblioteket för nu ett bra tag sedan. Där finns novellen "Nattläkaren" av Javier Marías, en liten berättelse med öppet slut, som inte förklarar allting som huvudpersonen upplever vid ett besök hos en bekant, som behöver få en läkare att göra hembesök. Den är förtätad och nästan lite mystisk, utan att bli rysare för det.

Samlingen bygger på en radioserie från 1996, där översättare valde sina favoritnoveller, och det innebär alltså att det finns noveller från världens om inte alla så i varje fall olika hörn. "Fjärran" representeras av länder som Moçambique och Vietnam, som jag verkligen inte läser något från särskilt ofta, om ens någonsin. "Nära" representeras till exempel av Danmark och Norge, som understundom har förekommit här, men som jag egentligen skulle vilja läsa mer från.

Det är verkligen en blandning av olika teman; om jag hade fått önska något skulle det vara att det någon gång hade fått vara lite roligt. Nu är det seriös finlitteratur, och det kan ibland bli lite för seriöst och fint för min smak. Inte bara den nämnde Marías är en återkommande nobelpriskandidat, utan här finns också Joyce Carol Oates representerad, och det säger väl något om nivån.

196. Skånska sillamord

Den här antologin är ett samarbete mellan Skånska Deckarsällskapet och Skånska Sillaacademien, båda såvitt jag förstår nedlagda storheter ur det skånska kulturlivet. Det är nio noveller av mer eller mindre etablerade författare ur sällskapet, en liten epilog av en av dess medlemmar, och så är var och av dem kompletterad med ett sillrecept, påfallande ofta smaksatt med senap, tycker jag, som inte tycker om senapssill.

Alstren är blandade till kvalitet och inriktning. En del är godmodiga drifter med deckargenren, sällskapet och dess medlemmar. En del andra är seriöst syftande kriminalnoveller. Sillen finns med som både mordvapen och MacGuffin, ibland roligt, ibland lite för sökt. Men sammantaget tycker jag att de medverkandes berättarglädje smittar av sig.

För novellutmaningens nummer 30, en novell med ett väderstreck i titeln, väljer jag Elisabet Kågermans novell "Nord är nord och syd är syd..." - och hoppas att den inte ska diskvalificeras för att den innehåller två väderstreck. Temat erbjuder förstås möjligheter att reflektera över hur man förfar med sill/strömming i olika delar av vårt alltid så avlånga land.

180. Alfred Hitchcock berättar skräckrysare om brott

I min ungdom hade jag några stycken av de här skräckrysarsamlingarna, men de har försvunnit i någon gallring, på den tiden jag gjorde sådana. De fanns också att låna på biblioteket, fast de var Wahlströms-böcker, kanske för att de trots allt innehåller en del bidrag av kända och uppskattade författare. Det är alltså inte, som jag nog trodde, Hitchcock som har skrivit novellerna, utan han står för förord och urval (och det finns antydningar på nätet om att hans insats egentligen bara var att låna ut sitt namn).

I den här samlingen finns storheter som Agatha Christie, Dorothy Sayers och Roald Dahl representerade. Christies novell är en tidig Poirot-historia som kanske inte hör till hennes bästa, men innehåller det originella draget att Poirot och Hastings gör inbrott. Sayers' bidrag saknar både lord Peter Wimsey och hennes andre detektiv, Montague Egg, utan är mer rysare än deckare. Och Roald Dahl sparar sig som vanligt till sista meningen, som skruvar till den poäng man trott sig se ett bra tag, men visar sig bara ha varit en del av rysligheten.

För novellutmaningen, som har haft paus ett par månader sedan sist, väljer jag att för nummer 2, "en novell som filmatiserats", använda "Fåglarna" av Daphne du Maurier. Det är alltså förlagan till Hitchcocks film med samma namn, som väl egentligen är mer känd än novellen. du Maurier skrev förresten också romanen Rebecca, förlaga till en annan Hitchcock-film. (Det finns också en novell till i samlingen som är filmatiserad, "Storviltjakt" av Richard Connell, som av nätet att döma verkar vara en liten klassiker på engelska.)

De här samlingarna har omslag - bestående av olika inslag från novellerna - av Ola Ericson, som gjorde många andra omslag för Wahlströms, och dessutom av allt att döma detta försättsblad som jag tror är detsamma i alla novellsamlingarna i serien:

Nu hittade jag tre av dem på Erikshjälpen för ett tag sedan, så det är inte omöjligt att jag återkommer till någon av de andra två här. Då hoppas jag på lite mer överensstämmelse mellan titel och innehåll, för strängt taget är det inte mer än tre av de sex novellerna som handlar om brott.

111. Dennis Gustafsson: Viktor Kasparssons Makabra Mysterier

Viktor Kasparsson är ingen superhjälte direkt; han är någon sorts privatdetektiv i 30-talets Helsingborg och specialiserad på den ockulta branschen. Ett exempel - ursäkta spoilern - är att en stöld av värdefulla mynt visar sig vara utförd av en gengångare, låt vara att även en levande människa är inblandad. Det är typiskt för de fyra berättelserna som ingår i den här samlingen, att det kombineras övernaturligt och naturligt på ett ganska friskt sätt. Det är mer skräck än deckare, även om balansen mellan de genrerna är olika i de olika historierna.

Det är något tintinskt över Viktor Kasparsson i äppelknyckarbyxor och keps när han utforskar en ruin på Söderåsen:

Jag tycker det är ganska väl genomfört med fina miljöer från tiden, men kanske något anakronistisk dialog ibland. Och så undrar jag om man hade bilradio på 30-talet.

Den som är specialintresserad av utgivningshistoriken (detta album är nummer 0 i en serie om sju) kan läsa mer här. Där talas om "serienoveller", en term som dyker upp ibland, och väl är lika svårdefinierad som novellen i sig. Men jag tillåter mig ändå att bredda novellgenren genom att ta med en av de fyra i årets utmaning. Om någon misstycker så har jag ändå med marginal uppfyllt kravet att läsa 20 noveller som passar in på någon de 40 beskrivningarna på listan. Här använder jag "Vems rosor växer i ån?", en historia med kopplingar till vattenväsen som näcken, bäckahästen, strömkarlen med flera, för utmaningens nummer 32: "en novell vars titel du tycker är vacker". (Jag har varit tveksam till den punkten från början, för den känns lite för subjektiv, men låt gå för den här lösningen.)

93. Mari-Ann Hedlund: Tusen vassa tänder

Den här lätt galna framtidshistorien blev jag inte riktigt klok på. Det är en värld där det finns en del människor kvar, men också en del varelser som vi inte alls känner till på jorden just nu. Riktigt hur det har gått till att hamna i denna värld och vilka egenheter den har lyckas jag inte snappa upp.

Novellutmaningens nummer 34, en novell med något taggigt i titeln, har jag haft svårt att komma på något för, men jag tycker den här kan få passera där.

92. Alphonse Daudet: Brev från min kvarn

Det bästa med den här franska novellsamlingen från 1869 är uppläsningen av Hans Alfredson. Därnäst är det miljöerna, inte minst dofter och smaker (tryffelspäckad kalkon!), och karaktärerna. Mycket till intriger är det inte i de flesta.

Fiktionen är att en författare, kanske Daudet själv, har kommit i besittning av en gammal väderkvarn i södra Frankrike. Han flyttar dit och skriver resebrev som publiceras i en tidning i Paris. Det ingår alltså att mycket av det han skildrar är exotiskt för läsarna, och den inställningen måste man nog acceptera om man alls ska klara av att ta sig igenom samlingen.

För novellutmaningen använder jag berättelsen "Stjärnorna" för nummer 11 på listan, en novell med något från rymden i titeln.

89. Orhan Pamuk: Att titta ut genom fönstret

Enligt omslagets insida ska det här vara en självbiografisk novell. Det utspelar sig i alla fall i Istanbul i slutet av 50-talet, och att titta ut genom fönstret är ett tidsfördriv man kan ägna sig åt, eftersom TV ännu inte har kommit till Turkiet. Egentligen gör storfamiljen som det handlar om mycket annat, men på det där sättet som det ibland blir när något ska ses ur ett barns perspektiv, att det är vissa detaljer som blir viktiga, och annat passerar obemärkt, fast det kanske i ett livsperspektiv är helt avgörande. Det viktigaste just nu är i alla fall vilka filmisar man kan byta med sin bror.

Novellutmaningens nummer 4, en novell av en Nobelpristagare, ger sig ganska naturligt att pricka av.

88. D. H. Lawrence: Sol

Amerikansk deprimerade kvinna åker till Sicilien och solbadar sig frisk. Det kunde ha varit en modern feelgoodroman, men nu är det en novell från 1920-talet, och därför är lokalbefolkningen sådär härligt rustik och exotisk som den var på den tiden. Kvinnan själv har - det framhålls oftare än nödvändigt - en livmoder som borde komma till användning. Det torde härmed ha framgått att jag hade lite svårt för den här.

För novellutmaningen passar den ändå utmärkt att använda för nummer 24, en novell med något runt i titeln.

83. Guy de Maupassant: Pauls flicka

Den här novellen tog jag fram för att kunna bocka av novellutmaningens nummer 7, en novell som ursprungligen gavs ut på 1800-talet. Något överraskande visar den sig ha ett tydligt HBTQ-tema, som används på ett sätt som jag föreställer mig var synnerligen ovanligt 1881. Annars är det detaljerna i miljöerna som stannar kvar hos mig, när Paul och hans moatjé åker båt på floden, stannar vid en sommarrestaurang och annat som man kan göra fortfarande.

81. Juli Zeh: Den skänkta timmen

Att titeln syftar på övergången från sommartid till normaltid, när den timme som försvann på våren kommer tillbaka, är nästan det enda jag begriper av den här novellen. I övrigt är det en underlig historia, där det är svårt att hålla ordning på både handling och medverkande, utan att jag för den delen får intrycket att konstigheten fyller någon särskild funktion. Men det kan förstås också vara jag som är lite bakom. För novellutmaningen använder jag den som listans nummer 6, en novell som översatts från tyskan.

77. Jonas Karlsson: Ingenting

Jonas Karlsson har jag läst tidigare, både hans kortroman God jul, och hans novellsamlingar, de senare dock före den här bloggen. Den här novellen, skriven för publicering hos Novellix, är en liten absurditet om en man som blir skuggad utan att han förstår varför. För novellutmaningen använder jag den som nummer 20, en novell av en favoritförfattare.

66. Maj Sjöwall och Per Wahlöö: Sista resan och andra berättelser

När den här bloggen var ny för sådär fem år sedan läste jag som ett av mina första strukturerade projekt Sjöwall/Wahlöös tio romaner om Martin Beck och hans poliskolleger. Sedan blev det ju inte så mycket mer från dem, eftersom Per Wahlöö avled (även om han också har skrivit ett antal böcker på egen hand före och under deras samarbete). Här har det samlats ihop lite novellistik av dem; det är tre gemensamt författade, en mycket tidig av Per Wahlöö och en ganska sen av Maj Sjöwall. Dessutom finns det med ett avsnitt som kallas "Inblickar", som är lite brev och några korta texter från olika sammanhang där de berättar om sitt författarskap. (Ett av breven kunde för min del ha utgått, eftersom det bjuder på intimiteter som vi inte behöver veta. Men nu är ni väl nyfikna förstås.)

De tre gemensamt författade novellerna behandlar på olika sätt marina temata, och en av dem, "Befälhavaren", går utmärkt att använda för novellutmaningens nummer 26, en novell med något från havet i titeln. Om man inte på annat sätt kan märka vem som har skrivit den så är det något sjöwallwahlööskt över hans namn. Han heter Sixten Lexer Alexander Maximilian (Svensson) och går under namnet Slam.

För min och, skulle jag tro, många andras del är den här samlingen mest en kuriositet, ett sätt att få läsa lite mer av författarna, och dessutom sådant som annars hade varit omöjligt att få tag i, eftersom det har varit publicerat i olika tidskrifter. På några ställen glimtar det till, men annars tycker jag inte att det riktigt håller samma klass som romanerna.

65. Johan Ring: Rent-a-Claus

Den här lilla julskräckisen borde man kanske ha lyssnat på när den var mer i säsong, men den är bra ändå. Skräcktemat är jultomtar, enkannerligen sådana med orörliga masker, och vad som kan dölja sig bakom dem. Den barndomsskräcken kommer huvudpersonen Henrik inte riktigt ifrån, trots att han nu är gammal nog att ha egna barn som det ska tomtas för, varav ett har blivit så stort att det krävs en hyrtomte för att luras. I all sin enkelhet var det här en positiv överraskning efter en del mindre positiva sådana hos Storytel.

För novellutmaningen kan den här berättelsen passa in på nummer 18, en novell som handlar om ett sagoväsen.

58. Hjalmar Söderberg: Historietter

Jag lovade ju att återkomma till den här samlingen, som nog egentligen lämpar sig bäst för läsning i småportioner och inte i ett sträck. Nu har det blivit något mittemellan under någon veckas tid. Det är ungefär 100 sidor och 20 noveller, så det är verkligen kortprosa. De kortaste är bara ett par sidor, men fångar en stämning eller en situation så precist att de är alldeles lagom långa.

Här finns verkliga klassiker - inte minst välanvända i skolantologier - som "Pälsen", där huvudpersonen får låna sin gode väns päls, eftersom hans egen rock har blivit förstörd, och när han kommer hem i den skumma tamburen tror hans fru att det är vännen, som uppenbarligen också är hennes älskare. Men hela samlingen har jag nog aldrig läst tidigare.

För novellutmaningen använder jag novellen "Vox populi" (=Folkets röst) för nummer 3 på listan, en novell med bokstaven X i titeln. Det är liten historia om hundar i Humlegården och hur de skäller i olika tonart beroende på storlek.

(Bakom omslagets porträtt av en melankolisk Söderberg står Adolf Hallman.)

55. Aino Trosell: Som från ingenstans

Utan att vara en deckare var den här novellen oerhört spännande ett tag strax efter mitten. Det handlar om en flicka som för första gången ska åka tåg ensam till sin pappa, som har flyttat till Mora - själv bor hon i Stockholm - och vad som händer när allt inte går som planerat.

För novellutmaningen går den att använda för nummer 33, en novell där det snöar, även om det inte är det som är huvudsaken.

50. Hjalmar Söderberg: Blom

Med en viss tänjning kan man nog använda den här novellen för novellutmaningens nummer 31, en novell där någon flyttar. Blom, med förnamnen Oskar Valdemar Napoleon, kommer nämligen ut ur fängelset på Långholmen när det hela börjar. Det känns lite ovant för att vara Söderberg, som jag förknippar mer med de burgnare klasserna. Blom har inte mer än det han kan bära, och så ett kuvert med åttio kronor som är förtjänsten från arbetet bakom murarna. Och det vore förstås inte Söderberg om det inte slutade lite olyckligt.

44. Suzanne Brøgger: Blomman

Den här novellen var en lite jobbig avslutning på temat. Huvudpersonen skulle kunna heta Älta i mellannamn, för hur svårt kan det egentligen vara att leverera en blomma till sin partner (eller vad han nu är). Men det är förstås en avsikt med att beskriva svårigheterna, för om det hade varit lätt hade det inte varit något att berätta.

För novellutmaningen kan den användas för nummer 1, en novell med något från växtriket i titeln.

43. Birgitta Stenberg: Rösten

Birgitta Stenberg är den tredje av kvinnorna i Novellix-boxen som kom till den 8 mars. För mig är hon mer Kerstin Thorvall än Bodil Malmsten, men hennes novell är mer malmstensk än thorvallsk.

Det handlar om en ung kvinna som går på ett föredrag i en föreläsningsförening eller liknande och på ett ganska abrupt sätt lyckas få till det med föredragshållaren. Slutet ska inte avslöjas, men på vägen dricker de i alla fall kaffe. Det gör att novellen kan användas för novellutmaningens nummer 39, en novell där någon dricker kaffe eller te.