Visar inlägg med etikett Julian Symons. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Julian Symons. Visa alla inlägg

onsdag 8 november 2023

118. Julian Symons: 'Twixt the Cup and the Lip



Det är väl lika bra att börja med titeln, eftersom jag var tvungen att slå upp vad det egentligen betyder. Första ordet är en förkortning av "betwixt" som betyder samma sak som "between", och hela titeln är andra delen av ett talesätt, som i sin fullständiga form lyder "There's many a slip 'twixt the cup and the lip". Det ska förstås som något i stil med "sälj inte skinnet innan björnen är skjuten" eller "ta inte ut segern i förskott". Man kan läsa mer om talesättet - som har antika förebilder - här.

Det hela handlar om antikvariatsbokhandlaren mr Rossiter Payne, som ibland extraknäcker i den undre världen som juveltjuv eller liknande. Han kommer undan genom att bara göra det med långa mellanrum och att ha en respektabel fasad genom sin butik. Nu har han fått span på de ryska kronjuvelerna, som ställs ut i ett varuhus i närheten, mitt i julhandeln. Man kan tycka att de borde vara både svårsålda och högbevakade, men han utarbetar en plan, så att man undrar om det är härifrån Sickan har fått uttrycket "tajmat och klart in i minsta detalj". (Nej, det är det förstås inte, men de är samma andas barn.) Av titeln kan man ana att allt inte går som planerat, men det är faktiskt spännande ändå.

tisdag 31 oktober 2023

110. Julian Symons: Credit to William Shakespeare


Visserligen är Hamlet känd för att det är många som dör, men den uppsättning som beskrivs i den här novellen tar det hela ett steg längre. Det gäller också att kunna sin Shakespeare för att hänga med i detektivens slutsatser. Men det är en underhållande idé som förvaltas väl av författaren. (Julian Symons skrev en del kriminallitteratur, men är kanske mest känd för sina fackböcker om genren.)

fredag 4 november 2022

93. Julian Symons: The Clue in the Book


Det är en ganska enkel slutledning som krävs för att identifiera mördaren i den här korta novellen - eller om man så vill, det krävs att man känner till en sak som ligger i gränslandet mellan allmänbildning och trivia. Kan man det så inser man hur det måste ligga till, kan man det inte lär man inte kunna sluta sig till vem som är mördaren av något annat vi läsare får reda på. Mordoffret får i sig cyanid, detta klassiska deckargift, och hinner just vidta en åtgärd för att peka ut sin mördare. Dessförinnan har det handlat om värdefulla originalmanuskript som han har i sin ägo, vilka föranleder ett besök av en extraknäckande detektiv, praktiskt nog. Synnerligen engelskt och typiskt för genren, kan man konstatera.