60. Florence Parry Heide: Trevalds önskan

Sista delen av trilogin om Trevald går på samma tema, att vuxenvärlden inte uppmärksammar honom och de mer eller mindre fantastiska saker som händer. Här har han födelsedag, men hans föräldrar gör inte mycket för att fira den. När Trevald med hjälp av en ande (inte i en flaska eller lampa, men väl en kanna) lyckas få fram en tårta tror båda föräldrarna att det är den andra som har köpt den. Han får däremot inte äta av den, för att äta sötsaker på morgonen är helt otänkbart. Istället får han följa med sin mamma på en shoppingrunda med målet att hitta en hatt i exakt rätt grön nyans för att matcha hennes nya dräkt. Däremellan är hon upptagen med vad hon ska göra av de rester som finns i kylskåpet − gryta eller aladåb? Och Trevalds pappa tänker på månadens räkningar.

Det går inte att komma ifrån att effekten av det här temat, Trevalds osynlighet, minskar något efter hand som det upprepas. Jag tycker dessutom att den första boken skildrar det bäst, men det kan vara nostalgifaktorn som spelar in.

59. Florence Parry Heide: Trevalds skatt

I den här andra boken om Trevald (som heter Treehorn på engelska) är det inte frågan om att han krymper, utan han upptäcker att bladen på trädet i trädgården håller på att förvandlas till sedlar. Det tycker han är praktiskt, för han behöver köpa fler serietidningar och beställa hem saker med de kuponger som finns i dem. Hans sensationella upptäckt går däremot helt under de vuxnas radar, för hans föräldrar är upptagna av att begränsa hushållsutgifterna (pappan) och att välja rätt färg till köket som ska målas om (mamman). När faster Berta kommer på besök och bjuds på restaurang når absurditeterna nya höjder, för ingen märker att Trevald inte får någon stol att sitta på, och ingen mat att äta, men ändå understryks det hur tacksam han bör vara för att få gå på en så fin restaurang.

Temat från föregående bok, att Trevald är mer eller mindre osynlig för vuxenvärlden, återanvänds alltså här, och skruvas ett varv till. Om man tycker att den här delen av trilogin är upprepande är det å ena sidan alldeles sant, å andra sidan inte något man hade tänkt på om man läste den här boken någon annan gång än direkt efter den första.

58. Florence Parry Heide: När Trevald krympte

Den här omläsningen togs fram av en enda anledning, nämligen att jag snubblade över en uppgift om att det finns en hel trilogi om Trevald, som jag aldrig hade hört talas om. Stadsbibliotekets magasin ställde upp som vanligt, och det kommer inlägg om även de två följande.

Trevald upptäcker en morgon att han krymper, men ingen vuxen verkar ha tid att bry sig om det. Hans mamma bekymrar sig mest över att hennes kakor inte blir lika fina som fru Lakefjälls (man undrar vad hon heter i det engelskspråkiga originalet), busschauffören tror att han är sin egen lillebror, och rektorn håller ett litet anförande om hur han ser på ledarskap. Till sist hittar Trevald ett brädspel "för barn att växa med", och det gör han också, varpå allt återgår till det normala.

För en vuxen läsare är det helt uppenbart att det inte handlar om att Trevald bokstavligen krymper, men det förstod inte jag när jag läste boken första gången. Nu är det är närmast hjärtskärande historia om ett barn som ingen vuxen verkligen ser eller bryr sig om, och som lämnas att ta hand om sig själv. Som sådan är den verkligen skickligt skriven.