71. Yvan Pommaux: En natt, en katt

Den rimmande titeln saknar motsvarighet i originalets Une nuit, un chat, men det går inte att komma ifrån att den fungerar synnerligen bra på svenska. Här finns inte det deckarelement som Pommaux använder i sina böcker om John Kattsson, och inte heller anspelningarna på kända sagor. (Fattas nu bara att det finns en sådan som jag helt har missat.) Men det är en historia som säkert är spännande för rätt åldersgrupp; jag gissar att man kan dela min ålder med ungefär tio för att få fram den.

66. Yvan Pommaux: Den djupa sömnen. Ett fall för John Kattsson, detektiv

Man behöver bara se titeln för att gissa rätt om vilken saga som travesteras den här gången, och om man inte lyckas får man fler ledtrådar:

Det går förstås bra, som alltid, när prinsen rycker ut, den här gången iklädd jeans och vindtygsjacka. De här bilderböckerna, eller möjligen seriealbumen med en generös tolkning, är på sitt eget sätt riktigt roliga. Man undrar bara varför de har översatts nu (eller rättare sagt 2023), när de kom i original på nittiotalet.

65. Yvan Pommaux: Lilja. Ett fall för John Kattsson, detektiv

Yvan Pommaux har här tagit sig an sagan om Snövit, och styvmodern är elakare än någonsin:

De sju dvärgarna förekommer bara som en anspelning, men både den och andra blinkningar till vuxenläsaren gör att man kan ha stor behållning av den här versionen. John Kattsson är i sin trenchcoat närmast ikonisk som privatdetektiv, och dessutom förhållandevis kompetent i rollen. Jag väljer att se hans talang att dyka upp i exakt det rätta ögonblicket som mer skicklighet än tur.

62. Yvan Pommaux: John Kattsson, detektiv

Det är inte så ofta jag går till Hcf-avdelningen på biblioteket, men när det handlar om kriminallitteratur får man inte låta sådant hindra. Huvudpersonen här, kattdetektiven John, heter i det franska originalet Chatterton, och jag tycker nog att han kunde ha fått heta Katterton på svenska. (Översättningen kom 2023 men originalet redan 1993, och det finns två delar till.)

John Kattsson har alltså en detektivbyrå, där han konsulteras av en dam, vars dotter har försvunnit. Flickan är rödklädd och har en mormor som inte går att få tag i, och ungefär där inser både läsaren och detektiven att det finns en viss intertextualitet i den här berättelsen:



Sedan arbetar Kattsson ganska traditionellt detektiviskt:



och för en läsare i rätt ålder bör det vara rejält spännande ett tag. Vi vuxna får nöja oss med att ha roligt åt en charmig historia.