6. Yvonne Hirdman: Medan jag var ung. Ego-historia från 1900-talet

Bokcirkeln fortsätter på temat biografier, den här gången Yvonne Hirdmans så kallade "ego-historia", vilket jag tycker är en rätt rolig parafras på självbiografi/memoarer, för vad är det om inte just att få sätta sig själv i centrum? Jag blev glad att få anledning att läsa den här, eftersom jag tidigare hade läst och uppskattat hennes Augustprisade bok om hennes mamma, Den röda grevinnan.

Här berättar hon på ett till formen ganska traditionellt sätt om barndom, uppväxt, ungdom, vuxenblivande och karriär. Karriären kröns av att hon blir professor i kvinnohistoria, och jag tyckte att delarna som handlade om det ämnets tillkomst och utveckling till genusvetenskap var det mest intressanta. Lite gemensamt har hon faktiskt med Leif GW Persson i att man anar en vilja att en gång för alla få ge sin syn på hur det verkligen var.

Men det är också befriande att läsa att någon som objektivt sett måste kallas framgångsrik - blir man professor har man inte mycket att klaga på därvidlag - även långt fram i livet ansätts av tvivel på sin egen kompetens och lämplighet för olika uppgifter. Vi tyckte att det var en riktigt bra cirkelbok som gav upphov till många intressanta diskussionstrådar.

69. Yvonne Hirdman: Den röda grevinnan. En europeisk historia

Blev inför semestern tipsad om denna nu fem år gamla Augustprisvinnande bok, som visade sig motsvara de relativt höga förväntningarna. Det finns mycket att läsa om den på andra ställen på nätet, så jag nöjer mig med några spridda iakttagelser:

Yvonne Hirdman, historiker och genusvetare, har skrivit en biografi om sin mor Charlotte, som dog redan 1966 vid 59 års ålder, när Yvonne var drygt 20. Hon utgår från dagböcker, brev och vad som finns bevarat i olika arkiv, och det är ganska mycket eftersom både Charlotte och familjen var skrivande personer. Denna personhistoria sätts också in i den europeiska historien, i stort sett de båda världskrigen och tiden mellan dem. Charlotte föddes i Dorpat i Tsarryssland, numera Tartu i Estland, bodde ett par år i Oxford och kom sedan med familjen till Bukovina, där hon gick i skolan och genomlevde första världskriget. När de kom dit hörde området till Österrike-Ungern, även om det nog var en avkrok av imperiet; sedan blev det Rumänien och numera är det delat mellan Rumänien och Ukraina. Sådana gränstrakter har jag en liten förkärlek för, så den delen av historien är vad jag fastnar för och hade velat läsa mer om. Staden där de bodde längst hette då Radautz (på tyska), numera Rădăuți (på rumänska), och där hade hennes far en bokhandel i det här nybyggda pampiga huset:

Med den moderna tekniken kan man använda Google maps och se hur det ser ut där idag:

Under mellankrigstiden kommer Charlotte till Berlin, gifter sig med en baltisk adelsman, skiljer sig, blir kommunist, tar sig till Moskva när Hitler kommer till makten, flyr från Moskva när Stalin företar sina utrensningar och kommer via Danmark, Frankrike och Norge till Sverige, eftersom hon träffat en svensk man som hon gifter sig och får tre barn med, däribland alltså Yvonne.

Intressant och välskrivet, lagom personligt, även om författarens engagemang i ämnet förstås bidrar till läsupplevelsen.