söndag 20 oktober 2019

278. Anders Sundelin: Brevbäraren som försvann


En av mina guilty pleasures är att följa vissa trådar på nätforumet Flashbacks avdelning för försvunna personer. En av de mest fascinerande handlar om brevbäraren Bosse Jansson, född 1949, försvunnen 1976. I många andra fall kan man tänka sig hur det ligger till, och att den försvunne mer eller mindre av en slump inte har hittats. Men av Bosse Jansson finns det så lite spår att nästan vad som helst är möjligt, och det är väl därför Flashback-tråden lever efter tio år och drygt niotusen inlägg.

Anders Sundelin var själv en del av den organiserade rörelse som Bosse Jansson också tillhörde på sjuttiotalet, nämligen den yttersta vänstern. De kände inte varandra, men hade många gemensamma bekanta, som nu ges tillfälle att minnas i den här boken. Bosse Jansson var också engagerad för Albanien, i Svensk-albanska föreningen, där Gun Kessle var ordförande och hennes man Jan Myrdal var engagerad. Det här ger förstås näring åt spekulationer om att Bosse Jansson skulle ha varit spion eller kommit över uppgifter som blev farliga för honom på något sätt.

Om man har läst de niotusen inläggen kommer det kanske inte fram så mycket nytt i sak i den här boken. Men den är välskriven och ger en fylligare bild av miljö och personer i sammanhanget. Sundelin har tydligtvis jobbat hårt, och träffat många av dem som skulle ha kunnat veta vad som hände. Det verkar ändå som om de flesta av dem inte har så mycket att tillföra, och mot slutet blir det snarast en bok om hur Anders Sundelin skriver en bok om Bosse Jansson. Här fungerar det, paradoxalt nog.

Om jag ska ha en kritisk synpunkt är det att boken helt saknar bilder, förutom omslaget. Det hade varit både intressant och trevligt att ha med några av de vykort Bosse Jansson skrev från sina resor, några av de bevarade papper Sundelin har fått tag i, eller någon av de miljöer som berörs.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar