Dostojevskij har aldrig hört till mina favoriter i den ryska litteraturen, men läser man ryska på universitetet kommer man inte undan honom. Hans stora romaner Brott och straff, Idioten och Bröderna Karamazov har jag faktiskt inte läst, för de stod inte på listan det året jag läste rysk litteraturhistoria. (För att läraren skulle få omväxling byttes vissa verk ut årligen, och det året var det Onda andar, också känd som Demonerna, som var obligatorisk.) Den här novellen kände jag inte ens till, pinsamt nog. Den är en uppvisning i nihilism; huvudpersonen planerar med viss entusiasm sitt självmord under lång tid. Så tungt som det skulle kunna ha blivit blir det inte, men heller inte särdeles lättsamt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar