Det har nu kommit en bok till om Harbinder Kaur, polisen som först dök upp i Elly Griffiths' Främlingen, som då angavs vara en fristående bok. Men man kan ju aldrig veta hur en bok tas emot, och nog kändes det som att det fanns mer att berätta om henne. Nu är det här inte den sortens deckare där polisens utredning är det enda som står i fokus, utan en stor del handlar om andra personer inblandade i fallet. Inspektör Kaur och hennes indiskättade familj ges ändå ett försvarligt utrymme.
Förra gången var det en historia med anknytning till viktoriansk skräcklitteratur. Nu är det den något modernare deckaren som det leks med på ett ganska roligt sätt, både genom anknytning till en (fiktiv) författare från pusseldeckarens guldålder på nittonhundratalet, och genom att flera av de medverkande i intrigen själva är deckarförfattare. Det visar sig vara en bransch med oväntat stora inslag av det böckerna handlar om, och en verksamhet som inte alls är så mysig som den ibland framställs.
Utgångspunkten för historien är att en nittioårig dam hittas död på sitt serviceboende, och när det gäller någon i den åldern är ju döden inte något att förvåna sig över. Det finns ändå folk i hennes närhet som inte tror att hon dog en naturlig död, och när det visar sig att hon har varit "mordkonsult" åt deckarförfattare med idétorka tar de det som anledning att börja sin egen privata utredning. De är en omaka blandning av dels en sköterska på hemmet, dels en granne, inte riktigt lika gammal men ändå en påtagligt äldre herre, dels en innehavare av en kaffekiosk i närheten, som dessutom är före detta munk. Deras entusiasm över det gemensamma projektet skapar här och var stor humor, och jag tror att författaren har haft mycket roligt när hon låter dem besöka en deckarfestival.
Intrigen i form av deckargåta är inte riktigt huvudsaken i den här sortens bok, och den är också lite för rörig för att bli alldeles lyckad. Allt får nog sin förklaring, men det finns en del som hade kunnat förklaras tidigare. Delvis beror det på att utredningen sköts parallellt av polisen och de entusiastiska amatörerna, och att berättarperspektivet skiftar mellan dem. Det greppet fungerar bättre i den här boken än i den förra, där det kändes mindre motiverat. Nu ser jag faktiskt fram emot fler böcker i den här serien, för två räknas väl som en serie, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar