Long John Silver är bekant för många från Stevensons Skattkammarön, och har dessutom därefter blivit den typiske enbente litteratur- och filmpiraten med papegoja på axeln. Här berättar han själv sin historia, både det som ligger före händelserna i Stevensons bok och det som ligger efter. När han börjar berätta sitter han på Madagaskar, materiellt försörjd, men ganska gammal och ensam. Det framgår inte i boken, men jag undrar om han inte skriver delvis för att ha något att göra. Hans eget motiv är att han vill ge sin bild, när nu Jim Hawkins, berättaren i Skattkammarön, har gett ut sina anteckningar, där Silver är den store skurken.
Det är ett spännande liv han har haft med resor på om inte sju så ett antal hav och diverse äventyr i olika världsdelar. Man får också reda på hur han miste sitt ben och hur han hamnade som krogvärd i Bristol, där Jim Hawkins träffar honom innan de går till sjöss för att hämta kapten Flints skatt. Flint får man vänta länge på i den här framställningen, för Silver seglade med honom bara några år, men när han kommer är han en karaktär att minnas. Därjämte finns det ett antal av sjöbusarna från Skattkammarön med, och ett antal verkliga pirater, inte minst den kände kapten England, och författaren Daniel Defoe, som Silver umgås en del med i London.
Det var länge sedan jag verkligen läste Skattkammarön, men det räcker om man läser en sammanfattning av handlingen för att ha den och de medverkande aktuella - men det skulle jag rekommendera att man gör först. Sedan är det här en väl berättad äventyrsbok, där man visserligen vet att huvudpersonen kommer att överleva det han berättar, för annars hade han inte kunnat berätta, men spännande ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar