21. Matthew Costello och Neil Richards: The Art of Murder

Produktionstakten verkar ha avtagit något i den här serien av kortromaner, men författarna har ju också en annan serie i samma format att tänka på. Det är ändå en imponerande prestation att ha fått ur sig nitton historier på sex år, även om de är två om det, och även om det som sagt är berättelser i det kortare formatet. Och kvaliteten är densamma, det vill säga fullt godtagbar med vissa variationer både uppåt och neråt. Det här är inte seriens starkaste nummer, men inte heller det svagaste.

Det slutna sällskap som innehåller såväl mordoffer som mördare och misstänkta består den här gången av ett konstnärskollektiv eller möjligen -koloni. De är lite för lika varandra för att fungera bra i ljudboksformat, även om inläsaren Nathaniel Parker gör vad han kan med sina röstresurser. Anknytningen till sir Harry och lady Mortimer i Mydworth består i att hans faster Lavinia har upplåtit slottet åt en utställning med påföljande auktion på konstnärernas verk. Evenemanget kommer dock av sig en aning när en av dem hittas drunknad i ån.

Sir Harry och hans amerikanskfödda lady, känd som Kat, är ett bra par både som utredare och gifta. Man ska förstås inte psykologisera för mycket, men en framgångsfaktor är att hon tilllåts glänsa både på egen hand och när han är närvarande, och att han är medveten om att hon har talanger som kompletterar hans kompetens. Påfallande ofta är de relaterade till hennes bakgrund som dotter till en pubägare i Bronx. Ändå känns det aldrig otidsenligt – det utspelar sig ungefär mittemellan de båda världskrigen – eller påklistrat.

Som tidigare lovar jag inte hur länge jag följer med i serien, men med tanke på att deras Cherringham-deckare nu har nått nummer 49 är det ingen djärv gissning att den här också kommer att fortsätta ett tag.

122. Matthew Costello och Neil Richards: Lost in the City of Light

Tidigare har jag konstaterat att mycket av charmen med den här serien av kortromaner består i de båda huvudpersonernas gemenskap och relation, både som gifta och som kompanjoner i att utreda brott och andra mysterier. Det gör att den här delen tyvärr tappar fart, eftersom de tillbringar mesta tiden på varsitt håll. Tydligast märks det när de återförenas och dynamiken i intrigen återvänder.

Det handlar som vanligt om sir Harry Mortimer ‒ godsägare men också verksam inom brittisk statsförvaltning på ett inte alldeles genomskinligt sätt ‒ och hans hustru Kat ‒ amerikanskfödd med förflutet inom USA:s statsförvaltning ‒ som befinner sig i Paris. Sir Harry ska utföra någon sorts revision av brittiska ambassaden, men de räknar också med att ha tid för varandra i denna romantikens huvudstad. Han blir dock kidnappad och Kat får ägna tiden åt att undsätta honom med benägen assistans av dem hon kan få tag i och litar på.

Eftersom de befinner sig där får man inte heller något av den engelska småstadens behag, som annars också brukar tilltala mig. Paris är ändå Paris, kan man tycka, men det märks att paret inte är på hemmaplan, och kanske inte författarna heller, om jag ska vara kritisk. Historien är nog inte sämre än den brukar vara, men lyfter inte heller direkt. Nu hoppas jag på Mydworth och ett country house murder nästa gång.

64. Matthew Costello och Neil Richards: False Witness

Det är inte alla bokserier som håller mig kvar till sin sjuttonde del. Vad det är som gör att den här om Mydworth fungerar så bra är inte alldeles lätt att sätta fingret på. Det är sällan särskilt välkomponerade gåtor, och språket kan berömmas som adekvat, men knappast mer än så. Ett gott hantverk alltså, men bara det brukar inte räcka. Nej, det som lyfter dessa skäligen enkla historier är huvudpersonerna sir Harry Mortimer och hans hustru, lady Mortimer, mer känd som Kat (och därigenom uppfyllande åtminstone en fördom om amerikaner). De är kompetenta på det de gör, och verkar dessutom tycka det är roligt att lösa mysterier. Rätt ofta ramlar de över lösningen av en slump, men man tvivlar ändå inte på att de hade hittat den i alla fall.

Den här gången är upplägget förhållandevis intrikat. Det börjar med en tågolycka där föraren omkommer. Sedan dyker han upp ett halvår senare i Mydworth, bara för att omedelbart bli mördad, och om man inte begriper något annat så begriper man ju i alla fall att han inte kan ha dött i tågolyckan. Men hur gick den då till, och var har han varit under tiden? Ett rimligt antagande är att svaren på de frågorna har anknytning till varför han blev mördad, men man kan verkligen fråga sig hur. Inte alla kortromaner har intriger som hade hållit i det längre formatet, men den här har så många villospår och sidointriger att den närmast svämmar över. Ovanligt spännande blir det också, på ett sätt som inte är vanligt i den här undergenren.

129. Matthew Costello och Neil Richards: The Lost Man

Mellan morden får sir Harry Mortimer (med ospecificerat arbete i regeringskansliet i London, vilket verkar kräva ytterst lite närvaro från hans sida) och lady Katherine (mer känd som Kat och med förflutet som dotter till en barägare i Brooklyn) ta sig an andra mysterier. Den här gången är det en man som kommer med tåget till Mydworth och visar sig lida av minnesförlust i sådan grad att han inte minns vad han heter, varifrån han kommer eller vad som har hänt honom. En rejäl bula i huvudet har han i alla fall, och ingenstans finns det plats för honom mer än hos Harry och Kat, verkar det som, trots att deras trogna hembiträde varnar dem för att släppa in en så misstänkt individ.

Så länge handlingen rör sig i Mydworth är det lika småstadstrivsamt som vanligt. Sedan för undersökningen dem till London − vi läsare vet på ett mycket tidigt stadium att mannen kommer därifrån − och då blir det mindre trivsamt för alla, inklusive läsarna, faktiskt. Det är något med den här sortens historier som gör att de fungerar bäst i lantligare sammanhang och inte lika bra i London eller andra storstäder som det har försökts med. Jag inser orimligheten i att det i Mydworth skulle inträffa så många brott att de skulle räcka till för den här serien, men det är ändå inte den sortens trovärdighet som vi söker här. Om jag hade något att säga till om skulle jag låta Harry och Kat stanna i Mydworth, möjligen med någon avstickare till annan brittisk avkrok.

30. Matthew Costello och Neil Richards: A Fatal Affair

Sir Harry Mortimer och hans amerikanskfödda lady, kallad Kat, firar bröllopsdag med en resa till Venedig. Det ska bli romantiskt, är tanken, men så blir de ‒ som vanligt, frestas man tilllägga ‒ inblandade i ett mordfall. Det här gäller en amerikan som uppehållit sig i Venedig under förevändning att vara författare, men tydligen också haft någon annan sorts sysselsättning. Praktiskt nog är de allra flesta misstänkta engelsktalande, och även många i lokalbefolkningen, vilket inte känns alldeles realistiskt, när det utspelar sig i början av trettiotalet.

Å ena sidan förstår jag att småstaden Mydworth ("in darkest Sussex", som Kat uttrycker det) inte kan härbärgera hur många mord som helst. Å andra sidan går det inte att komma ifrån att de här kortromanerna är som bäst när de utspelar sig i engelsk miljö, allra helst på Mydworth Manor, Harrys familjegods. Här kompenseras det med gondoler och vaporetti, pastamiddagar och operabesök, men att ett engelsk-amerikanskt par sköter en diskret utredning av ett dödsfall som borde engagera den italienska polisen blir svårare att acceptera än att Harry som traktens aristokrat gör motsvarande på hemmaplan. Det är ändå rätt imponerande att sviten nu är uppe i femton nummer utan att jag har tröttnat.

6. Matthew Costello och Neil Richards: Dead of Night

När en serie har nått fram till (ljud)bok nummer 14 kan man gissa att de följare som håller ut är nöjda med konceptet, som därför inte ska varieras alltför mycket. Samtidigt ska författarna förstås bjuda på något som är lagom nytt, för vi som har nått förbi Fem-böckerna önskar oss inte samma intrig om och om igen, åtminstone inte alltför tydligt.

Den här gången är det visserligen bekanta ingredienser i form av Mydworth Manor, det engelska herresäte där lady Lavinia residarar, och ett house party, vad man nu ska kalla det på svenska. Det är ju mer än en fest, när gästerna kommer på fredagen och stannar hela helgen, och dessutom förväntas bidra till underhållningen med uppträdanden på kvällarna, förutom sedvanligt civiliserat uppförande. Vi som har varit med förr vet att lady Lavinias brorson sir Harry och hans amerikanska hustru Kat ‒ som fortfarande har svårt när någon helt korrekt vill kalla henne lady Mortimer ‒ bor i the dower house strax intill och kan förväntas dyka upp i handlingen, även om de inte hör till de gäster från kulturvärlden som är inbjudna. Bland dem finns å andra sidan den högst autentiske Noël Coward, vid den här tiden känd, men ännu inte känd för allt han så småningom blev det för.

Mitt i fredagsdrinken dyker också en objuden gäst upp, nämligen prinsen av Wales, den blivande Edward VIII. Om honom vet vi ju med facit i hand en hel del, och författarna balanserar mellan det och vad de övriga medverkande i intrigen kan tänkas ana. För att vara kunglig är han förhållandevis okonventionell, men det finns förstås gränser för vad han och andra kan tilllåta sig. Där är jag inte säker på att författarna hela tiden håller sig på rätt sida ‒ ett och annat borde ha föranlett höjda ögonbryn som förblir sänkta. Prinsens närvaro är emellertid en utmärkt förevändning för att det lik som hittas måste behandlas med stor diskretion, och det är där Harry och Kat kommer in. Sedan vore det ju inte den här sortens deckare om inte helgen fortsatte med krocket på gräsmattan, te på terrassen och sällskapslekar i salongen. 

Författarna har nog hittat ett vinnande koncept här, inte minst genom att skriva kortromaner på mellan tre och fyra timmars lyssning. Normallånga romaner hade inte fungerat med de trots allt ganska tunna intrigerna, och det finns utrymme att utveckla karaktärerna lite mer än i novellformatet.

75. Matthew Costello och Neil Richards: A Deadly Match

Mydworth måste ha en oroväckande statistik vad gäller dödligt våld, men sådana småstäder har vi ju börjat vänja oss vid i olika slags kultur, inte minst grevskapet Midsomer. Den här fiktiva småstaden befinner sig någonstans i södra England, på lagom avstånd från London, men ändå så lantligt att man känner igen sig från alla dessa småstäder och byar som brittisk litteratur och TV är så full av.

Den här gången är det en amerikansk tränare på stadens tennisklubb som kör av vägen ner i en å, och det hade kunnat passera som en olycka, inte minst eftersom han tydligen har för vana att köra fort och kurvan där han fortsätter rakt fram är ökänd för sin farlighet. Men sir Harry Mortimer och hans lady (som på amerikanskt sätt gärna vill kallas Kat och inte lady Mortimer) tar sig för att undersöka, och som vanligt hittar de något som inte är som det ska. I ännu högre grad än vanligt, är mitt intryck, består den här historien av deras åkande mellan diverse samtal, som hade kallats förhör om de hade någon officiell ställning. Jag tror att alla trådar knyts ihop på slutet, men det hade inte skadat om någon av dem hade uteslutits, alternativt att intrigen hade fått bli en fulllängdsroman i stället för det här kortromansformatet som jag annars är rätt förtjust i.

28. Matthew Costello och Neil Richards: Murder in the Dark

Någon gång i livet ska jag också ta natttåget från London till Skottland, som sir Harry Mortimer och hans hustru Kat gör i början av den här kortromanen. Kanske avstår jag från drinkar och sängfösare, men den här sortens deckare blir inte desamma utan en förhållandevis hög alkoholkonsumtion, även om den inte verkar påverka deras klarsyn när det gäller brottsutredningar.

De är på väg till ett slott för nyårsfirande, och det vore ju inte en brittisk deckare om det då inte bleve snöoväder så att sällskapet inte kan ta sig därifrån. Viktigare för intrigen är kanske att ingen utomstående kan ta sig dit, varken någon okänd brottsling eller polisen. Inte heller kan man använda telefonen - att placera intrigen i skiftet mellan tjugo- och trettiotal har onekligen sina fördelar.

Kat är amerikanska, vilket återkommande understryks i de här historierna. Hon kan behöva informeras om något brittiskt, och så får vi läsare också lära oss samma sak. Hon kan också uppträda som i någon mening utomstående, fri från de lojaliteter som verkar binda samman den brittiska överklassen. Den här gången är hon inte ensam om att vara amerikan - även slottets ägare är det, och dessutom någon sorts filmmagnat. Därmed är han inte heller någon som sir Harry har gått i skolan eller tjänstgjort i kriget tillsammans med, och hans branschtillhörighet gör att det inte är den traditionella aristokratin som tänkes fira nyår på slottet. Eller om det är så att de inte har lyckats ta sig dit på grund av ovädret; det framgår att det var planerat för ett större sällskap från början.

Det här är inte stor litteratur, som jag nog har konstaterat tidigare. Men i sitt format, mellan tre och fyra timmar, och sin genre är det mycket trivsam lyssning.

25. Matthew Costello och Neil Richards: Fool's Gold

Mydworth, där de här korta deckarna utspelar sig, är fiktivt, men i den här delen gör sir Harry Mortimer och hans amerikanska hustru Kat en avstickare, vilket gör att delar av handlingen utspelar sig i Littlehampton på sydkusten. Havet spelar också sin roll för handlingen, och det visar sig att Harry, denne man med många talanger, har ett förflutet även som seglare.

Man lyssnar inte på de här böckerna för att få originella intriger - den här måste betraktas som svag - utan för att få träffa gamla bekanta i några timmar och umgås på ett trivsamt sätt. Här får man vara med både på välgörenhetsauktion och publunch. Det är förresten tur att sir Harry är så fast förankrad i trakten sedan generationer tillbaka, för annars hade han inte kunnat vara så frågvis som han är. Förvånansvärt få säger till honom att inte lägga näsan i blöt, eftersom han trots allt inte är polis. Och när någon gör det är det förstås ett tecken på något.

28. Matthew Costello och Neil Richards: City Heat

Det mer än antyddes i slutet av föregående bok att sir Harry Mortimer och hans lady, amerikanskfödda Kat, skulle besöka hennes födelsestad New York, och här är de, som "omslaget" visar. Om det nu beror på det här miljöombytet eller inte så är det här en ovanligt hårdkokt historia för att ingå i den här serien. Det har förekommit någon biljakt och någon skottlossning tidigare, men inte i den här omfattningen.

Genom en gammal bekant till Kat blir paret relativt omgående engagerade i en kidnappningshistoria. En son - eller sonson, om man vill se det så - i en förmögen familj har kidnappats och nu begärs det en lösensumma på 50 000 dollar. Det är egentligen ingen summa att tala om för farfar, men han är inte bara rik utan även snål, och vill förstås helst att både pengar och sonson ska återföras intakta.

Förutom New York-miljöer - Broadway, Coney Island med mera - får Harry också lära känna Kats familj, som han inte har träffat tidigare. För någon som har vuxit upp på en herrgård i södra England är det exotiskt så det förslår. Paret är väldigt noga med att de inte bedriver utredningar professionellt, men frågan är om de inte borde börja göra det, för det verkar gå bra, och de hinner nog inte mycket annat mellan gångerna.

26. Matthew Costello och Neil Richards: A Distant Voice

Författarna till den här serien, som nu är framme vid nummer nio, har nog insett att det inte går att placera hur många mord som helst i en sydengelsk småstad, särskilt som det inte går särskilt lång tid mellan böckerna. Den här gången är det ingen som dör, och kanske hade jag uppskattat lyssningen mer om jag inte hade gått och väntat på det, utan accepterat det som serveras. Mitt i midsommartid dyker det upp ett medium i Mydworth, låt vara att vi förväntas förena oss med sir Harry Mortimer och hans lady, mer känd som Kat, i övertygelsen att det är en bedragare. Herrskapet Mortimer blir utan egen förskyllan inblandat, eftersom Kats väninna bevistar en seans som onekligen verkar mycket trovärdig. Utan att egentligen ha något uppdrag bestämmer de sig för att avslöja vad som ligger bakom det som de är säkra på är humbug.

Det är en gammaldags stämning av pusseldeckare i de här historierna, även när det inte handlar om mord, men man tar inte del av dem för de briljanta intrigerna. Här bygger upplösningen mer eller mindre på att någon avslöjar sig, inte så mycket på en utredning av detektiverna. Men som anspråkslöst tidsfördriv är det helt godtagbart.

163. Matthew Costello och Neil Richards: Secrets on the Cote d'Azur

Det är en konst att variera en lång serie böcker lagom mycket, så att läsarna/lyssnarna får något nytt, men ändå kan känna igen sig. Här är det miljön som är det nya, eftersom sir Harry Mortimer och hans lady reser till Rivieran med Le Train Bleu och även i övrigt rör sig i verkligt mondäna sammanhang. I periferin på en tillställning förekommer Pablo Picasso ("Nu var Pablo trött i päran, slog sig ner på Rivieran", som det heter i filmen Picassos äventyr). De flesta centrala karaktärerna runt dem är ändå britter, praktiskt nog eftersom ingen av dem verkar så duktig på franska - underligt när de båda har ett förflutet inom diplomatin. Intrigen handlar om utpressning och är förhållandevis rörig, förutom att det mesta löser sig utan att herrskapet inser hur det ligger till, utan av andra skäl. Helt lyckad är inte den här utflykten, tyvärr.

152. Matthew Costello och Neil Richards: The Wrong Man

För första gången har det blivit vinter i en av de här kortromanerna från det fiktiva Mydworth. Det spelar inte så stor roll, men det skapar en del stämning, och så är det Valentinbal. Själva intrigen handlar om ett redan uppklarat mord, en uppgörelse på fyllan, vad det verkar, när en överförfriskad ung man tar livet av en annan på hemväg från krogen. Eftersom det här är England på tjugotalet betyder det att han ska hängas, hans hustru bli änka och hans dotter faderlös. Hustrun tror förstås inte att han är skyldig, och får med sir Harry Mortimer och hans lady - amerikanskan Kat - på att försöka ta reda på vad som verkligen har hänt. Det blir korta återseenden med ett par personer som har medverkat tidigare, och så får deras hushållerska Maggie tillfälle att visa andra talanger än matlagning, vilket hon gör med stor förtjusning. Det skulle förvåna mig om hon inte får återkomma som hjälpreda även i utredningarna när det passar. Men den här serien får man precis vad man förväntar sig, och ibland det är också vad man önskar sig. Överraskningen ligger möjligen i hur det hela hänger ihop, även om gåtan den här gången inte var av det svåraste slaget.

102. Matthew Costello och Neil Richards: Danger in the Air

Det här att föra in verkliga personer i fiktiva skildringar kan bli både bra och dåligt. Här är det Amelia Earhart. den amerikanska flygpionjären, som gästar Mydworth Manor i England, och det blir otaliga tillfällen att nämna autentiska - tror jag - flygplansmodeller. Sir Harry Mortimer får också tillfälle att återuppliva sina gamla flygartalanger från första världskriget, det som fortfarande bara heter "the war".

Det är inte tillräckligt mycket intrig i den här historien för att den ska bli bra, men researchen om aviatrisen är gedigen såvitt jag kan förstå. Och de äter sandwiches mer eller mindre hela tiden, serverade av en hord tjänstefolk, som Harrys faster Lavinia har hyrt in för denna helg, för det är status att få ha en flyguppvisning på ägorna. Hur ekonomin går ihop förstår jag inte.

91. Matthew Costello och Neil Richards: Deadly Cargo

I den här femte kortromanen från Mydworth får sir Harry Mortimer och hans fru Kat - understundom lady Mortimer - ta hand om en stöldhärva i anslutning till en närbelägen radiofabrik. Deras leveranser av den senaste lyxmodellen av radiogrammofon, kallad Winchester, rånas på ett sätt som verkar tyda på att någon har alldeles för bra koll på när och hur transporterna går.

Det finns väl gränser för hur ofta folk kan mördas i närheten, så Mortimers fyller sin tid med att lösa även andra brott när tillfälle ges. Men det går inte att komma ifrån att det inte blir lika spännande när det inte gäller mord, även om parets entusiasm för de fantastiska apparaterna inte går att ta miste på. Det blir heller inte så mycket utredning och ledtrådar som det har brukat vara i de här historierna, utan snarare en hel del åkande hit och dit och så småningom en gillrad fälla (ursäkta spoilern, men jag tror inte den förstör upplevelsen för så många). Kanske har jag fått för höga förväntningar, men den här delen var faktiskt märkbart svagare än de tidigare.

85. Matthew Costello och Neil Richards: Murder wore a Mask

De här kortromanerna är, som jag har konstaterat tidigare, trevlig lyssning. Vi får väl se hur länge konceptet kan varieras, men hittills fungerar det riktigt bra. Det är ett koncentrat av England, mellankrigstid, herrgård och mord - beståndsdelar som jag tror att jag inte är ensam om att uppskatta.

Sir Harry Mortimer och hans amerikanska hustru, kallad Kat (sällan lady Mortimer), verkar nu vara färdiga med att installera sig i the dower house på hans ärvda gods. I huvudbyggnaden bor hans faster eller möjligen moster Lavinia, som spelar en särskild roll i den här historien. Hon ordnar nämligen maskeradbal, en viktig tradition att upprätthålla, förstår man, även om hon också suckar över hur mycket arbete det är att ha gäster boende en hel helg, för att inte tala om så mycket extra tjänstefolk man måste hyra in. Men maskeradbal betyder förstås högtid för deckarförfattare, när gästerna faktiskt är försedda med masker som täcker ansiktet. Att det ska visa sig viktigt kan man ju förstå redan innan det börjar, men riktigt hur lyckas jag faktiskt inte räkna ut förrän det avslöjas på slutet, när alla samlas i the ball room (biblioteket är nog för litet för hela sällskapet). Och medan Harry och Kat utreder (snokar, tycker en del) dricks det te, äts scones och spelas tennis som om ingen hade dött under mystiska omständigheter.

En bra deckare i den här genren ska bjuda på något nytt att googla, tycker jag. Den här gången var det slaget vid Aliwal.

57. Matthew Costello och Neil Richards: London Calling!

Det här är tredje kortromanen om sir Harry Mortimer och hans amerikanskfödda hustru Kat, och de utspelar sig såvitt framgår ganska tätt inpå varandra. Paret håller fortfarande på att installera sig på Harrys ärvda gods, men det tar sin tid eftersom det hela tiden dyker upp spännande fall de måste lösa. Nu gäller det en ung dam som har försvunnit hemifrån och lär finnas i Londons nöjeskvarter. Hennes föräldrar vill gärna ha hjälp att hitta henne, men det är något som är mer mystiskt än bara det att hon inte hör av sig hem.

Hemligheten med de här böckerna är nog att författarna har hittat två riktigt bra huvudpersoner, som kan bära upp även ganska tunna historier. Både Harry och Kat är trevliga och kapabla, och de är dessutom två huvudpersoner som avgjort vinner på att vara i varandras sällskap. Den här gången får man också stifta bekantskap med Alfie, Harrys tidigare kalfaktor, som har nyttiga kontakter och talanger för paret att använda. Möjligen känns den här delen lite mindre inspirerad än den föregående, när man har vant sig vid att det ska handla om mord. Men det är verkligen mycket trivsam lyssning ändå.

37. Matthew Costello och Neil Richards: A Little Night Murder

Sir Harry Mortimer och hans amerikanskfödda hustru Kat träffade vi förra veckan i den här bloggen, om ni minns. Hon håller fortfarande på att lära sig att "lady Mortimer", det är hon själv, för det är inte vid alla tillfällen som det passar sig att vara på förnamnsbasis med invånarna i Mydworth. Det är en arketypisk engelsk småstad med pub och torghandel och diverse hantverkare, och även om den är fiktiv känner man väl igen sig.

Den här gången handlar det om en ung man som har hittats död på ägorna till ett annat lantgods, som sedan ett tag ägs av en rik uppkomling, inte den fina familj som Harry känner från sin uppväxt. Den unge mannen var tjuvjägare, av allt att döma, inte minst att döma av att han hittades tillsammans med en död hjort. Frågan är om han har råkat skjuta sig själv eller om någon annan har gjort det, och i så fall varför. Tjuvjakt är visserligen ett brott, men normalt inte av den digniteten att man blir mördad för det. Den unge mannens mor är övertygad om att det i alla fall inte var en olycka. Det blir efter omständigheterna förhållandevis trivsamt när herrskapet Mortimer ömsom går, ömsom åker motorcykel omkring i trakten för att fråga ut folk. Harry har viss nytta av sitt aristokratiska ursprung, för nästan ingen vågar låta bli att svara. Och så dricks det te, överallt, oavsett tid på dagen.

Det här är böcker för den som gillar gammaldags deckare, även om de är nyskrivna. Det leks lite med både arketypiska miljöer och karaktärer som man tycker att man har läst om förr i andra deckare, men det görs med lagom mycket originalitet för att passera. Inte minst är Harry och Kat ett par amatördetektiver som man gärna umgås med. Nu verkar det inte finnas fler böcker om dem hos min ljudbokstjänst, men det har kommit fler, så de dyker kanske upp.

28. Matthew Costello och Neil Richards: A Shot in the Dark

Om man kan tänka sig en korsning av Agatha Christie och P G Wodehouse kommer man ganska nära den här kortromanen. Det handlar om sir Harry Mortimer, ung och stilig, och hans nyblivna hustru Kat, vars mest framträdande egenskap är att hon är amerikanska. De har träffats någonstans ute i världen, eventuellt i Kairo, där de har arbetat på varsin ambassad, men nu ska Harry tjänstgöra på utrikesdepartementet i London, och de ska bo på hans ärvda gods. Riktigt varför de inte flyttar in i huvudbyggnaden förstår jag inte, men där bor Harrys faster Lavinia, som väl annars hade varit naturligare att placera i the dower house, där nu det unga paret ska reda sitt näste.

Mysteriet här utspelar sig under en helg när godset gästas av diverse släktingar och vänner, på det sätt som man har stiftat bekantskap med så många gånger i brittisk litteratur, film och TV. Formatet gör att persongalleriet ändå begränsas, men man förstår att där finns fler gäster än dem vi får träffa. Det blir skottlossning, ty det här utspelar sig vid den tid då varje herre hade kvar sitt vapen från The Great War, som ännu inte hade fått byta namn till första världskriget. Det blir också utredning, där polisen beredvilligt lämnar plats åt Harry och Kat att sköta utfrågningar och säkra spår. Och så blir det elevenses, cocktails och jag vet inte allt.

Som en stunds underhållning utan djupare anspråk fungerar det här över förväntan. Utan att direkt vara en cliffhanger signalerar slutet också att det finns mer att berätta om Harry och Kat, och även faster Lavinia är en karaktär värd att återknyta bekantskapen med.