143. Jan Paul Strid: Kulturlandskapets språkliga dimension. Ortnamnen

Den här skriften har sin utgångspunkt i att ortnamnen är en del av kulturarvet. De kan säga mycket om hur folk levde när namngivningen skedde - vilka djur de jagade, hur de bedrev jordbruk, var de dyrkade sina gudar etc. Det är återigen massor av sådant som man aldrig har tänkt på. Själv fastnar jag för att "sund" är besläktat med "simma" och alltså betyder ett ställe som är smalt nog att simma över, även om namngivaren kanske inte själv kunde simma utan bara såg djur göra det.

141. Staffan Nyström: Ortnamnen och kulturminneslagen. Om tolkning och tillämpning av begreppet god ortnamnssed

Man kan se detta som en pendang till Ortnamnsrådets handledning. Här tas ett antal konkreta fall upp på ett illustrativt och pedagogiskt sätt. Man kan bara hoppas att denna och nyssnämnda handledning verkligen når rätt målgrupp.

140. God ortnamnssed. Ortnamnsrådets handledning i namnvård

Eftersom det här är en handledning i ortnamnsvård är den ganska handfast - preskriptiv om man vill. Det hindrar inte att den innehåller intressanta resonemang om hur ortnamn (till vilka räknas inte minst namn på gator) bör se ut för att fungera. Något deprimerande är det att se att det i ens omgivning finns exempel på motsatsen.

139. Staffan Nyström (red): Namn och namnforskning

Det här är den huvudsakliga "boken" på kursen ni kanske erinrar er. Den är ett "levande läromedel", vilket bland annat betyder att en del kapitel inte är klara ännu. För det mesta fungerar det ändå, men jag saknar särskilt "Naturnamnens ålder och datering", eftersom särskilt sjönamn lär vara mycket gamla.

Annars är det den sortens läsning som ger en systematik och fyller i luckor i sådant som man kanske har hört och läst delar av på annat håll, och fyllt av intressanta iakttagelser som inte alltid är förklarade av forskningen. Man kan lära sig följande:

Ibland tog man upp nyodlingar på utmarken. Sådana nyodlingar kunde gå under olika benämningar i olika delar av landet, t.ex. vret i Mälarlandskapen, hump i Östergötland, horva på Öland och lycka i Västsverige. Eftersom dessa lokaler låg lite avsides har namnen ofta bevarats som namn på torp och småbebyggelser, anlagda i anslutning till ägorna.

Om inte annat förstår man ju därmed Elektricitetsvisan bättre, där elektriciteten har kommit till "både Humpen och Vreten".

Så får man reda på att kvinnor har fler förnamn än män, det hade jag ingen aning om. Och inte heller att kvartersnamn är en svensk uppfinning. Det handlar alltså om både personnamn och ortnamn och dessutom mer översiktligt om en hel del andra sorters namn. Paketeringen är ibland ganska akademisk, så det kan nog uppfattas som krävande läsning för den som inte alls har någon språkvetenskaplig bakgrund. Det märks också att texten är producerad i Uppsala, för det är ganska gott om exempel därifrån.

109. Eva Brylla: Andersson, Pettersson, Lundström och... Beachman

Till sommarens fröjder hör att jag läser en sommarkurs, Ortnamn och personnamn på distans vid Uppsala universitet. Det är en diger litteraturlista, dock många korta artiklar, och så några böcker, som jag har tänkt läsa hela, fast det bara ingår delar i kurskraven. Så är det med den här.

Eva Brylla hade en lång karriär som namnforskare, knuten till Uppsala universitet och det som då hette Språk- och folkminnesinstitutet. Hon är väl skickad att skriva om den här bokens ämne, efternamnens framväxt i Sverige, Norden, Tyskland och England, med betoning på Sverige. Hon skriver också väl - man kan med goda skäl kalla detta för bästa sortens populärvetenskap, där vetenskapen har samma plats som det populära. Boken kom 2009 och det har sedan dess kommit en ny namnlag, så den är något överspelad i ett par avsnitt, men som helhet är den läsvärd fortfarande. Till ämnet hör ju en viss benägenhet till anekdoter, som här hålls precis lagom många och långa.