7. Fabcaro och Didier Conrad: Asterix i Lusitanien

Så har det kommit ett Asterix-album igen – det här är nummer 41 sedan starten 1961 (1970 på svenska). Eventuellt börjar det bli ont om länder för radarparet Asterix och Obelix att besöka, men i Portugal, a k a Lusitanien, har de inte varit tidigare. Det är som vanligt en vänlig drift med landet i fråga, eller kanske snarare med de fördomar vi andra kan antas ha om det.

De kan gälla mat:

eller språk:

eller något annat, till exempel nämnda vemod som esomoftast får någon lusitan att brista ut i fadosång. Viriato var jag obekant med, men han verkar vara Portugals ungefärliga motsvarighet till gallernas Vercingetorix.

För att smälta in maskerar sig de båda gallerna ett tag:



men det går förstås inget vidare med det, eftersom Obelix som vanligt inte kan hålla tyst om vad han tänker.

Ibland skämtas det på annan bekostnad än lokalbefolkningens:

men frågan är hur många ungdomar som begriper det roliga med de båda semesterfirarnas namn ovan. (De reser med hyddvagn, och är på sedvanligt galliskt-franskt maner missnöjda med att allt inte är som hemma, bland annat att ingen talar galliska.)

54. Joana Estrela: Pardalita

Det är minsann inte ofta något kulturellt från Portugal når våra breddgrader, så den här serieromanen för ungdom känns intressant bara därför. Den berättar annars en historia om ungdomskärlek, som kanske inte är superoriginell till sitt innehåll, men har en ovanligt tilltalande form. Joanna Estrela är mästerlig på att teckna personer:



med schvung i rörelserna, men också hennes miljöer är oerhört snygga:

När det passar zoomar hon ut och in i bilderna på ett närmast filmiskt sätt, som verkligen tar vara på serieformens möjligheter. Ibland döljer sig det bästa där man minst anar det.

55. Jakob Wegelius: Den falska rosen

Sista delen i trilogin om apan Sally Jones inleds liksom mellandelen med ett porträttgalleri, där hon själv smörjer sin skrivmaskin:

Den här gången för diverse äventyr henne och Chiefen - hennes mänsklige medägare av fartyget Hudson Queen - till Glasgow. En rätt lång del av historien är hon dessutom där på egen hand medan han utför uppdrag på annat håll. Det är en minst lika komplicerad intrig som senast, med många medverkande och ett antal trådar att hålla ordning på. Det krävs nog viss läsvana hos målgruppen för att inte tappa bort sig, men det är verkligen en bra historia som klarar av att hålla intresset uppe. Kanske är jag inte riktigt lika imponerad som av den föregående boken, men det kan bero på att nyhetens behag är borta och att förväntningarna var högt ställda.

26. Jakob Wegelius: Mördarens apa

Den första boken om gorillan Sally Jones var ganska tunn och bildrik - den här andra däremot är på över 600 sidor och bara sparsamt illustrerad med kapitelvinjetter som kan se ut så här:

 

Historiens utgångspunkt är att Sally Jones, alltid benämnd med hela namnet, eftersom det bara är människor som har för- och efternamn, och hennes bundsförvant Chiefen efter äventyren i föregående bok nu befinner sig i Lissabon med sin båt Hudson Queen. Genom några olyckliga händelser hamnar Chiefen i fängelse, dömd för mord, och Sally Jones tar som sin uppgift att rentvå honom, för hon vet att han är oskyldig. Det för henne till en instrumentverkstad i Lissabon, där hon får utlopp för sina talanger som mekaniker, och till Indien, där hon får vara flygmekaniker åt en maharadja. Hon är alltså, som man torde erinra sig, en läraktig apa som kan både läsa och skriva, men förstås inte tala. Det ställer ibland till det för henne, när hon förstår allt men inte kan göra sig förstådd tillbaka.

Det här är en bok som tar sin unga läsekrets på allvar, och tilltror den både att kunna följa med i en intrig med många trådar och att möta ett rikt språk med många facktermer och en del inte alldeles moderna ord. Jag tycker det är trevligt och hoppas att det inte avskräcker alltför många. Den som vill läsa vidare om indiska småriken, fartygsmotorer, den portugisiska monarkistiska oppositionen eller Lissabons geografi får ingångar till det. Jag har nöjt mig med att undersöka när det kan tänkas utspela sig, och det bör vara cirka 1920-tal, i varje fall före 1932 då den landsflyktige exkung Manuel II avled.

Det finns förresten också en radiodramatisering att lyssna på för den som vill. Där verkar det som om Sally Jones får en röst.

250. Fjärran ifrån och nära

Nu på slutet är det en utmaning att hitta noveller som passar in på de återstående punkterna i novellutmaningen, särskilt som jag också har att ta hänsyn till min självpåtagna begränsning att bara använda en novell i varje bok. Jag lyckades inte hitta en enda novell översatt från spanska - listans nummer 29 - i mitt eget bibliotek, så den här samlingen fick följa med hem från stadsbiblioteket för nu ett bra tag sedan. Där finns novellen "Nattläkaren" av Javier Marías, en liten berättelse med öppet slut, som inte förklarar allting som huvudpersonen upplever vid ett besök hos en bekant, som behöver få en läkare att göra hembesök. Den är förtätad och nästan lite mystisk, utan att bli rysare för det.

Samlingen bygger på en radioserie från 1996, där översättare valde sina favoritnoveller, och det innebär alltså att det finns noveller från världens om inte alla så i varje fall olika hörn. "Fjärran" representeras av länder som Moçambique och Vietnam, som jag verkligen inte läser något från särskilt ofta, om ens någonsin. "Nära" representeras till exempel av Danmark och Norge, som understundom har förekommit här, men som jag egentligen skulle vilja läsa mer från.

Det är verkligen en blandning av olika teman; om jag hade fått önska något skulle det vara att det någon gång hade fått vara lite roligt. Nu är det seriös finlitteratur, och det kan ibland bli lite för seriöst och fint för min smak. Inte bara den nämnde Marías är en återkommande nobelpriskandidat, utan här finns också Joyce Carol Oates representerad, och det säger väl något om nivån.