Svartsele är en liten ort i Norrlands inland, belägen vid sjön Svartselet och Svartselsån:
Där bor sedan ett par år Erik Bleck, ett original i övre medelåldern, sysselsatt med blandade småarbeten och reparationer. Utanför samhället finns Tjyvbacken, ett område med småstugor, bebodda av diverse avsigkomna individer, bland annat Glada Emilia, "karltokig" diskerska på hotellet och intresserad av Bleck. I själva samhället bor till exempel en kommunalnämndsordförande, en socialchef och andra stadgade medborgare, som gärna ser att Tjyvbacken saneras och ersätts med ordnad bebyggelse. Blecks värdinna, fru Blom, ser gärna att Bleck vräks från sin bostad och verkstad och tvingas lämna Svartsele. Hon äger både hus och skoaffär och därför har en tyngre vägande åsikt än maken, som inte kan förstå varför Bleck inte kan få bo kvar.
Så händer det sig att fru Blom hittas med Blecks kniv i hjärtat. Det är, visar det sig, inte bara Bleck som haft anledning att önska livet ur henne, och inte är det heller någon brist på personer, både från Tjyvbacken och samhället, som haft tillfälle att använda kniven. Snarast är det påfallande vilken trafik det varit den aktuella kvällen och hur få personer som verkligen varit där de borde hela tiden. Med tanke på fru Bloms personlighet finns det gott om olika motiv att spekulera om i de olika kretsar som träffas och diskuterar mordet. En mordbrand (jämför omslaget) och ett dödsfall till komplicerar bilden. Landsfiskalen får så småningom reda på det mesta han behöver för att förklara hur de båda dödsfallen hänger ihop, men han är inte någon klassisk deckardetektiv utan har god hjälp av andra Svartselebor. På ett ganska imponerande sätt knyts allting ihop på de allra sista sidorna, så att även sådant man trodde var bisaker visar sig ha betydelse.
Det ligger förstås nära till hands att jämföra Hövenmark med H-K Rönblom, som också skrev deckare om småorter i Norrland. (Den här boken kom 1970, men utspelar sig i slutet av 50-talet, just under den period då Rönbloms böcker skrevs.) Hövenmark är inte en formuleringsmästare av samma klass som Rönblom, men det är det ju nästan ingen som är. I beskrivningen av det lilla samhällets avigsidor tycker jag han lyckas bra. Gåtan och upplösningen är väl så bra som hos Rönblom, kanske vardagligare och trovärdigare, för den som uppskattar det. Det blev sammanlagt tolv deckare av Hövenmark, så det finns chans att jag återkommer till honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar