Den här engelska barnboksklassikern har jag läst många gånger på svenska, nästan så att jag kan den utantill i vissa stycken. Det slog mig först för ett par år sedan att den måste vara intressant att läsa i original med tanke på att den innehåller en del som kräver lite extra av en översättare. Svenska namn på personer, djur och platser hämtade från Hugo Hultenbergs översättning står här inom parentes efter originalets:
Det handlar om Dinah (Dina) och Dorinda (Dorinda) Palfrey (Rytter), som bor i byn Midmeddlecum (Medelby) i England. Deras pappa ska ge sig iväg utomlands och förmanar dem noga att uppföra sig väl, eftersom "det blåser på månen", det vill säga månen har en disig ring runt sig, och då kan vinden blåsa in i en så man uppför sig illa en lång tid framöver. Systrarna uppför sig inte traditionellt väluppfostrat; de äter tills de blir tjocka som ballonger, gråter sedan tills de blir tunna som tändstickor och får hjälp av Mrs. Grimble (fru Häxelin) att förvandla sig till känguruer.
Som sådana blir de av en händelse inspärrade i Sir Lankester Lemons (baron Dagobert Druvas) privata zoo, där de lär känna giraffen Mr. Parker (herr Högman) som har ett förflutet som detektiv. Det kommer väl till pass när de ska ta reda på vem som stjäl ägg från strutsarna Sir Bobadil (herr Bobadill) och Lady Lil (fru Lill). De träffar också - och befriar - the Golden Puma (Guldpuman) och the Silver Falcon (Silverfalken).
Samtidigt som flickorna/känguruerna har suttit i Sir Lankesters bur har tolv av byns innevånare suttit i fängelse för att de inte kunnat enas om ett domslut. Mr. Justice Rumple (domare Strängberg) har då låtit häkta Dr. Fosfar (doktor Snällman), slaktaren Mr. Leathercow (herr Filén) med fru, specerihandlaren Mr. Fullalove (herr Russinkvist) med fru, bagaren Mr. Crumb (herr Krans) med fru, apotekarens fru Mrs. Wax (fru Pillerin), järnhandlarens fru Mrs. Horrabin (fru Skrot), ölutköraren Mr. Whitloe (herr Malt), pastorns fru Mrs. Steeple (fru Nådendal) och flickornas dans- och musiklärare Mr. Casimir Corvo (herr Gido Gitarr). Flickorna lyckas på ett fiffigt sätt få domaren att befria dem, med god hjälp av de båda advokaterna Mr. Hobson och Mr. Jobson (herr Uppman och herr Nerman).
Det är som synes ganska bra gjort för det mesta; de betydelsebärande namnen är oftast översätta på ett sätt som ger motsvarande associationer. Det enda jag är riktigt frågande till är varför det tyskklingande Gliedermannheim i översättning blivit Miko, som skulle kunna ligga nästan var som helst.
Det finns andra saker man också skulle kunna studera vad gäller översättningen; det förekommer också en del verser och sånger som översättaren inte alltid har ansträngt sig så mycket med. Constable Drum (konstapel Svärd) talar till exempel ofta på vers: "Whoever is late for his luncheon shall feel the weight of my truncheon!" men det har helt förbigåtts i översättningen: "Den som kommer för sent till sin lunch skall få smaka min batong!" Och alla köttpajer och puddingar ska vi inte tala om.
Så förekommer en del av det intressanta språket bombardiska, som blivit lite misshandlat i översättningen, så man inte riktigt ser att det är en korsning av transpiranto och omkastade bokstäver. Det består helt enkelt av engelska, tyska (om än inte i just det här exemplet) och franska ord där bokstäverna kastats om:
Ruhry, mai, reeth tse chum a refai!Men översättaren har anpassat detta efter svenskt uttal, och därmed går den eventuella poängen förlorad:
Hurry, friend, there is much to do!
Rury mai, ret tse chum a refai!Nu är jag nog mätt på den här boken för ett tag.
Raska på, gosse, här är ännu mycket att göra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar