33. P. G. Wodehouse: Fullmåne

Någon gång innan jag ägde den här boken har den förmodligen haft ett skyddsomslag. Nu kan man i gengäld se denna bild av den fryntlige författaren:

Jag får erkänna att jag inte minns om jag har läst den tidigare, men det gör knappast något. Det är en av de Wodehouse-böcker som handlar om Blandings Castle, där den virrige nionde earlen av Emsworth spelar huvudrollen tillsammans med sina många systrar, brodern Galahad ("uncle Gally") och inte minst prissuggan Dronningen av Blandings. Historien handlar om det dessa böcker brukar, att ett antal unga släktingar, företrädesvis systerbarn, till earlen ska paras ihop på lämpligt sätt (systrarna/mostrarna brukar ha en avvikande syn på vad som är lämpligt) och att Dronningen på något sätt råkar illa ut inför en suggutställning eller liknande. Här ägnar sig Galahad tillsammans med earlens son Freddie åt att smuggla in en konstnär som ska dels paras ihop med en kusin till Freddie, dels avporträttera Dronningen i olja mot en systers/mosters uttalade vilja. Det hör till konceptet att man inte direkt undrar hur det ska gå, men när allt är som allra mest tilltrasslat undrar man ändå hur det ska kunna lösa sig på det sätt man vet att det ska. Till och med diamanthalsbandet som är på avvägar kommer till rätta, fast det varit gömt i en fickplunta i flera kapitel. Bästa replik är "Väl talat, unga halvportion" [sade Freddie gillande]. Översättningen av Birgitta Hammar - som har översatt det mesta av Wodehouse - är lysande.